D — — F Hasselrot, UHenn. Hamilton, Hazelius, E. Sparre 4. C. Raab, Ch. Dickson, Uggla, L. Almqvist: och Bergstedt gjorde det dels af ekonomiska, dels ock hufvudsakligen af politiska skäl, desamma som i Andra kammaren anförts. För rent afslag talade hrr Trolle och O. Mörner. Lördagens aftonsammanträden. Första kammaren. Aftonens sammanträde började med föredragning at statsutskottets utlåtande angående det af regeringen för innevarande år begärda anslaget till fortsättning af fästningsbyggnadsarbetena vid Karlsborg samt å vestra Hästholmen. Kammaren beviljade utan öfverläggning den för nämnda fästningsarbete äskade summan 60,000 rdr. Angående anslaget till Hästholmens befästande yttrades deremot olika meningar. Statsrådet Abelin erinrade, att befästning af nämnde holme ingått i den för Karlskronas befästande af komiterade uppgjorda plan, att 210,000 rdr redan användts för nämnda ändamål, samt att utan verkets fulländande de nuvarande arbetena voro onyttiga och de på dem nedlagda penningarne bortkastade. Talären hoppades visserligen ej att K. M:ts proposition skulle vinna riksdagens bifall; men önskade dock af nu anförde skäl, att kammaren ville bevilja åtminstone 30, 000 rdr. För den af utskottet tillstyrkta summan 15.000 rdr kunde visserligen ett s. k. fredstak erhållas, men detta måste påläggas befästningarne i deras nuvarande ofullbordade skick och således borttagas, då de skulle fortsättas. Fördubblades anslaget, så skulle deremot såväl det föreslagna bröstvärnet för kasernerna och tilläggningsbryggan kunna uppföras som ock de arbeten, på hvilka fredstaket skulle läggas, fullbordas. Herr af Ugglas hade ej reserverat sig mot utskottets förslag derför att öfverläggningarne inom utskottet öfvertygat honom om det såfänga i att yrka bifall till den k. propositionen. Tal. ville icke heller förorda krigsministerns yrkande nyss, enär om utskottets utlåtande frånginges, det vore möjligt, att andra kammaren nekade allt anslag. Hr Beck-Friis ansåg att i det stadium denna fråga nu vore och då någon godkänd plan till Karlskronas befästande ej ännu vore uppgjord, kammaren ej borde gå längre än utskottet föreslagit. Att bevilja mera skulle endast innefatta ett slags gillande af det ursprungliga förslaget och hade inga utsigter för sig i andra kammaren. Fredstaket skulle dessutom alltid, enligt hvad som blifvit upplyst i utskottet, äfven om betästningarne en gång fullbordades, blifva nödvändigt. Ovisst vore dessutom ännu, och komme kanhända att länge blifva, om Karlskrona verkligen borde befästas. Hr Henn. Hamilton instämde i sjelfva slutsatsen med de två föregående tal. och ville nu yttra sig endast derför, att han ansåg det oundgängligen nödvändigt att i en framtid befästa vår förnämsta flottstation, befästningskomit6en måtte komma att befinna sig på hvilken ståndpunkt som helst. En fullständig plan för befästningarne måste dock dessförinnan vara uppgjord och man finge ej såsom nu bygga under vattnet. Här vore naturligtvis ej fråga om 15,000 rdr mer eller mindre, utan om sjelfva grundsatsen att ej nedlägga penningar på befästningar, hvilkas beskaffenhet ej vore närmare känd eller om hvilka man ej visste när de skulle bli färdiga. Om mera penningar än nu vore fallet skulle användas på fästningsbyggnader ville talaren för sin del att de skulle nedläggas på försvaret af Karlsborg eller af inloppen till Stockholm. Fortsatte vi deremot, såsom vi nu gått på, så sknlle vi visserligen om några år ha fästningar påbörjade på många ställen i landet, men ej någon färdig sådan, och de som blifvit påbörjade skulle långt innan de blefvo färdiga vara föråldrade. Hvad serskildt anginge Hästholmen, voro meningarne om sättet för dess befästande visserligen ej delade, men nyttan deraf för Karlskronas försvar ringa, då ju fienden helt säkert skulle taga en annan väg vid ett anfall än förbi Hästholmen; uppsöka någotinlopp, som ej skyddades af fästningsmurar. Kunde Karlskrona försvaras af flottan, så vore befästningen å Hästholmen bra, men, sorgligt nog, den flotta vi nu hade, vore otillräcklig för detta ändamål och försloge knappast till försvar af hufvudstaden. Under sådana förhållanden och då genom fredstaket vunnes skydd mot tidens förstörande inverkan på den färdigbyggda befästningen, ville tal. för sin del bifalla utskottets hemställan. Hr v. Otter instämde med hr Abelin. Summan bestämdes härefter utan votering till det af utskottet tillstyrkta belopp. Samma utskotts utlåtande angående Kgl. M:ts proposition om upphörande af det till handelsoch sjöfartsfonden å sjette hufvudtiteln uppförda förslagsanslag m. m. framkallade en ganska intressant diskussion. Utskottet hade nemligen i utlåtandets första punkt tillstyrkt att detta anslag måtte uteslutas ur riksstaten. En mängd tal. yttrade sig med anledning af denna hemställan. Diskussionen öppnades af hr L. af Ugglas. Tal. som reserverat sig mot utskottets förslag, hade vid förra riksdagen kämpat varmt för K. M:ts dispositionsrätt öfver fonden. Han hade gjort det derför, att det då aflåtna förslaget af honom ansetts kränka det vid 1856 års riksdag mellan statsmakterna ingångna aftal angående fonden och regeringens rätt i afseende på densamma och derför att han varit öfvertygad, att den blifvit använd och användes till landets gagn och nytta. Denna uppfattning hade då också delats af regeringen, såsom man kunde finna af hvad en af konungens egna rådgifvare då yttrat i frågan. Utskottets förslag hade fallit sedan regeringen förklarat att den gjorde dess förkastande till en kabinettsfråga. Efter en sådan sakens utgång i fjol hade tal. och flere af kammarens ledamöter blifvit särdeles ötverra