Hr Hedlund hade ej varit utan fruktan för det inga artilleriet, isynnerhet som han var närmae man att kläda skott, men funnit all räddhåga fverflödig, ty han hade ej funnit några skarpa cott. Han hade endast märkt att den föregående uaren kommit efter sin tid, ty medan denne sut och skrattat i mjugg i Vesterås, hade riksda en växt ifrån alla ståndsförhållanden, hvarom an så mycket ordat. I afseende på sjelfva saken, nsäg tal. att samma förhållande nu råder hos ss, som då samma strid fördes i Danmark. Der ille de konservative ha arvodet lågt, de liberale eremot högt. Man hade hotat med att första tammaren ville nedsätta arvodet. Skulle detta li förhållandet, så vore andra kammarens bästa var derpå ett förslag om beviljandet af arvode åt örsta kammarens ledamöter. Hr Jöns Päjesson ansåg att 10 rdr vore behöfiga för en riksdagsman, som ville uträtta något ör det allmänna bästa; huruvida motionären var m sann patriot ville tal. för närvarande lemna dafgjordt, men han ämnade en gång begagna , sin ria press, äfven han, för att säga sin tanke om vilka som böra återväljas i andra kammaren eller cke (skratt.) Hr Rosenberg motsatte sig äfven all nedsätting, yttrande att motionens halt bäst kunde belömas deraf, att endast tjenstemän förordat denmm, under det att löngifvare motsatt sig förslaget. Hr C. A. Larsson förstod mycket väl, att motionären haft behof af att afskjuta den projektil, som för honom fastnat i kanonmynningen på riddarhuset 1866, — den hade nu återstudsat mot den bakom sittande vännen Jöns Pährsson (stor munterhet). Långt ifrån att hysa något groll mot hr Treslenberg, var tal. tvertom glad att hr T. kommit in i representationen, ty der behöfdes friska viljor att verka för sparsamhet. Tal. hoppades att han, efter hvad som nu förekommit, i hr Treffenberg skulle finna en energisk medkämpe en gång, när det blir fråga om nedsättning i för högt aflönade tjenstemäns inkomster (skratt.) Siljeström nödgades förebrå motionären att ha citerat falskt. Tal. hade ej begagnat ordet föraktlig utan förkastlig. Hvad den nu omtristade frågan beträffade, så ville tal. anmärka, rörande den allmänna opinionen, om hvilken talats, att den ej alltid är att lita på, emedan den vexlar i tvenne strömningar, en demokratisk och en aristokratisk. och det är en känd sak, yttrade tal att demokraterna betala sina ombud väl, när dess: göra sin pligt, hvaremot aristokraterna betala litet eller helst ingenting. Hr Medin höll ett särskildt tal till ,,våra ref renter på läktarenoch uttryckte den förhopp ning, att dessa måtte noga följt med diskussionen, så att allmänheten kunde få kännedom derom. Sedan vände han sig mindre artigt mot hr Treffenberg, uttalande sin öfvertygelse vara den, att hr T. väl helst skulle se, att andra kammaren ej hade en enda bänk för någon bonde, utan endas: platser för tjenstemän. Härmed var debatten slut. Votering begärdes som utföll med 114 röster för utskottets afslag mot 44. som voro för motionen. Första kammaren kunde ej heller afgöra denn: fråga utan en längre diskussion. Och då beslu tet fattades, blef det återremiss. Detta yrka geg af hr Wallenhera af orannlagenhetgakäl Öf.