nm RR? F — OR — AÅA.. ledning till en alltför allvarsam debatt; enligt h lL åsigt kunde hela striden inskränka sig till en i ten skärmytsling, och man kunde gerna spara sitt nga artilleri till ett mera lämpligt tillfälle. Men ken var den, att man ville väcka litet sensation sl nöje för en viss publik. Tal. måste dock erinna, att utskottet gjort sig skyldig till en urctlåtenhet, då det ej föreslagit ett minimum för ksdagsmannaarvodet. För tal. var det enahanda vilken siffra man bestämde, ehuru han för sin 1 ej kunde inse att tio rår var för högt, ätinstone för en riksdagsman, som ville uträtta nåst. Talet om den stora förtjenst, som åtskilliga ksdagsmän skulle ha på sitt arvode, fäste han ke mycket afseende vid. Talaren hade känt reresentanter af det förra bondeståndet, hvilka igalunda samlat något på sitt arvode: en af de tmärktaste, som detta stånd haft att uppvisa, ade till och med, ehuru hans arvode uppgått till o rdr, blifvit ruinerad på affären. Och hvar före? o, emedan han varit en duglig och verksam reresentant. Frågan om riksdagsmanna-arvodets nedsättande I r dock ej hufvudsakligen en ekonomisk, utan n politisk fråga, och tal. tackade motionären ppriktigt för det han ställt henne på dess rätta rund, så att intet tvifvel om hans syftemål borde unna uppstå. Det är nemligen af vigt, att hvarje epresentant är ekonomiskt oberoende under sitt) istande vid riksdagen, af vigt att han ej i något sseende känner sig förhindrad att söka det umnge som han bör och måste ega för att kunna trätta någonting till fosterlandets bästa. Det ar denna möjlighet som motionen ville underräfva, det var möjligheten för representanterna f Sverges allmoge att göra sin röst gällande i idslagen om det allmännas bästa, möjligheten för enna stora klass af medborgare, hvilka vi icko ingre kalla bönder, utan hvilka inbegripas i det emensamma namnet landtmän (bifallssorl), som notionären vill förekomma. Motionen åsyftade ngenting annat än att i Andra kammaren införa en högre visdom, hvilken, enligt hvad motionären id denna motions remiss yttrade, nu endast har äte och stämma i Första kammaren. De olyckor, m hvilka motionären i sin motion profeterat och vilka skola uppstå i följd af det höga arvodet, ade ej lyckats skrämma talaren. Man behöfver ndast vända sig. till England för att se bekräfelse på, huru motionären i detta fall misstagit ig. Der uppbära representanterna icke något arode, och likväl florerar mutningssystemet vid vaen ingenstädes så vidsträckt som just i detta land. )et är visst möjligt att korruption kan komma tt bedrifvas, men det är, med kännedom om svenka folkets natur, minst sagdt, lika säkert att sålant icke skall inträffa. Vår erfarenhet hittills m den nya riksdagsordningens föreskrift angående iksdagsmanna-arvodet bestyrker icke i ett enda all motionärens mörka spådomar. Utskottet, som agit allt detta i öfvervägande, har trott det vara yttigt, att se tiden an och dessutom varit öfverygadt, att det ofta anförda uttrycket om tillämandet af den största sparsamhet just i fråga om letta arvode kunde blifva den sämsta ekonomi. Hr Liljenmark sade sig ej komma att bevista någon vidare riksdag, af hvilken anledning han insåg sig kunna yttra sin mening fullkomligt partiskt. Han ansåg den föreslagna summan, 6 dr, vara alldeles otillräcklig. Sjelf måste tal. ned 2 rår om dagen aflöna en vikarie och med le 4 ansåg han sig ej kunna lefva i bufvudstalen, utan att köpa sin mat på så kallade sämre estanrationer och hyra sig en skrubb i någon af sränderna. Hrr Lundström och Staaff instämde med moionären, hvaremot hr Falkman yrkade bifall till utskottets betänkande, särskildt vädjande till hufvudstadens representanter att yttra sig i frågan. I striden framryckte nu hr Treffenberg med sitt tunga artilleri. Han började med en ursäkt att han omöjligen kunde uppta till besvarande alla de invändningar, som blifvit gjorda mot hans motion. Han hade omöjligen kunnat följa motståndarnes föredrag med så odelad uppmärksamhet som han skulle hafva önskat. Man hade på förhand sagt honom att han skulle få sin motion förskräckligt illa behandlad. Man hade ej misstagit sig. Den hade blifvit griljerad, raguserad, ferserad och hvad det allt heter. Men innan han såg närmare på denna anrättning ville han begagna tillfället att gendrifva ett par yttranden af hr Siljeström, som denne fällt dels nyss, dels vid ett föregående tillfälle. Hr S. hade sagt att tal. yttrat att ,,den högre visdomen endast skulle finnas inom Första kammaren. Han hade dock endast sagt, att totaliteten af Första kammaren framvisade större politisk insigt och högre bildning, och det stod han för. Lika litet hade han sagt att ,, Andra kammaren ur högre politisk synpunkt var föraktlig; — förkastlig hade varit hans ord. Han ville nu vända sig till den föreliggande frågan, och kunde ej annat än med nöje anmärka, hurusom tonen hos konstitutionsutskowbet blifvit betydligt nedstämd sedan förra riksdagen. Han hade med uppmärksamhet följt denna frågas behandling, ehuru han då ej var riksdagsman. Nu förekommo i utlåtandet ofta uttrycken: torde, för närvarande, m. fl., allt goda tecken, att frågan går en god lösning till mötes. Som skäl för bibehållande af nuvarande arvodet hade man uppgifvit, att totalsumman ej höjes om riksdagen förlänges öfver de bestämda fyra månaderna. Det är två omständigheter som gör ett sådant förlängande föga sannolikt: frånvaron af arvode för Första kammaren, närvaron af fixt arvode för den Andra. Man hade sagt, att han ville utestänga bondeståndet. Men hade ej bondeståndets bästa krafter flyttat in i den nya representationen, ehuru de flesta ledamöterna af detta stånd ej haft öfver 6 rdr? Förra borgareståndets flesta ledamöter äro med äfven nu, ehuru grunderna för städernas valrätt nu äro helt annorlunda mot förr. Det är endast från ett af de förra stånden, som tal. saknar representanter härstädes, och hvilka länge skola komma att saknas, neml. presteståndet. Deita stånd besatt dock en ojemförligt hög intelligens i de högre kulturfrågorna, hvilken det lade på fosterlandets altare och som kom detsamma tillgodo om ej på annat sätt, så dock derigenom att den droppvis upphemtades af de andra stånden. Tal. trodde sig ha blickat tillräckligt klart in i samhällslifvets hemliga verkstad för att ej förstå hvad det för sin sunda utveckling beböfver. Samhället skjutes framåt af det tysta, trägna och trogna arbetet i hemmen; diskussionerna här och besluten äro endast organer för detta hemarbete. Hade tal. velat utesluta bondeståndet från riksdagen, skulle han nedsatt arvodet till 3, icke 6 rdr; ty derpå kunde man letva. Tal. åtog sig att för det priset inackordera både hr Witt, hr Liljenmark och hr Siljeström (skratt), och icke på några ,sämre restaurationer, utan på riktigt gentila ställen (stor munterhet). Tal. hade under förra riksdagen setat der nere i Vesterås och lett i mjugg åt ett af hr Gripenstedts yttranden vid öfverläggningen om användandet af bankovinsten. Det vore politiskt klokt, hade hr G. sagt vid förfäktandet af sin sats, att nämnde vinst skulle användas för statens allmänna behof. Det vore nu politiskt klokt att göra den nedsättning i arvodet, tal. föreslagit, och hr G. skulle nog en gång besanna dessa ord och med detsamma förnimma, att det ändå fanns en kula i den salva, tal. affyrade på riddarhuset 1865. Hvad tal. fruktade var nemligen, att genom nästa val skulle endast eller nästan uteslutande jordbrukare insättas i Andra kammaren och, ehuru han önskade inom representationen se ett starkt bondestånd, ville han dock ej från det hållet se så mycken styrka, att den ensamt afgjorde besluten. Tal. hoppades, att han genom denna öppna förklaring återställt det goda förståndet mellan sig och de 5 HA PM ne —t — —