haTA OIVCTCHSKOMmHIA OM UHVIIKCH UVUd3 dessa öfningar skola äga rum. Då Juli månad till en del och hela Augusti månad tillhöra den brådaste skördetiden, är det antagligt att nästan alla landtkommuner skola göra framställning om dessa öfningars förläggning på annan tid. Söndagen vore utan tvifrel den lämpligaste dagen för dessa öfningar. Det tycks dock som, om man, för att icke stöta ett visst parti för hufvudet, med flit undvikit atti det hänseendet föreslå, långt mindre föreskrifva något. Då de ynglingar, som skola deltaga i sagda öfningar, ännu ej undergått beväringsmönstring, är det troligt, att alla de, som ega något skäl för det antagandet att de blifva kasserade vid mönstringen, afhålla sig från föröfningarne. Enligt herr krigsministerns! förmenande borde de i dessa öfningar deltagande ynglingar derunder begagna sina egna kläder och ej åtnjuta någon aflöning! Då likväl ingen framställning derom skett, måtte det endast hafva varit en flyktig tanke, som öfvergifvits vid ett mognare eftersinnande af dess påtagliga följder, i fall den satts i verkställighet. Då det ej gerna för uteblifvande från dessa öfningar kunnat stadgas någon annan påföljd, än som nu skett, eller en motsvarande förlängning af rekrytexercisen, skulle säkert högst få, om ens någon, bry sig om att utan den ringaste ersättning offra en tid, som bättre kunde användas, på att i förtid inlära de aldra första elementerna i exercisen, helst som denna uppoffring ej inbringade den värnepligtige något annat än på sin höjd en 8 dagars förkortning at första årets rekrytöfningar. En del civila myndigheter tillskyndas äfven ökade göromål genom ofta nämnda föröfningar, i det att vederböranide häradsoch mantalsskrifvare skola åläggas upprätta listor öfver de värnepligtige, sem äro skyldige dem bevista, å hvilka jlistor kommunalstyrelserna hatva att göra anteckningar om hvilka som böra från befäringspiisten lagligen befrias. Af allt hvad som nu om h la denna anordning blifvit sagdt är påtagligt, att den kommer att medföra fasligt mycket bråk och besvär, under det att nyttan deraf är mycsket oviss. På grund häraf kan den anses ssom helt och hållet förfelad. Måhända hafva ej heller höga vederbörande haftriktigt allvar dermed, utan fast heldre önskat att dessa föröfningar måtte ersättas genom E förlängning i rekrytexercisen, en önskan som man ej velat gifva form för att undvika låta knstnaderna härför figurera i beräkningarne. Skarpskytteiden har aldrig i Sverge från regeringens sida rönt det erkännande och den uppmuntran, hvarpå den bort j kunna göra räkning. Det tycks verkligen, som om man på högre ort befarat, att den vidare utvecklingen af denna id sskulle kunnat lemna resultater, som motsverkat realiserandet af egna planer och I funderingar i afseende på härorganismen. II ett sådant betraktelsesätt äro vi åtminIstone benägna att söka orsaken till den på det hela styfmoderliga behandling som vederfarits skarpskyttesaken. Under sådana förhållanden är det icke underligt, att man ej åt de frivilliga skarpskyttekårerna velat inrymma en plats i den nya armeorganisationen. Det räsonnemang, hvarpå man stödjer upphäfvandet af den frivilliga skarpskyttarne för vissa fall förunnade befrielse för första årets vapenöfning är emellertid jatt anse som totalt misslyckadt. Bläcket shar icke väl hunnit torka efter det man nedskrifvit den ,tanken, att de värnepligtige borde utan aflöning och med begagnande af egna kläder undergå de föri beredande öfningarne, förrän man, då det gäller skarpskyttarne, proklamerar, att de grunder af rättvisa och jemnlikhet inför lagen, hvarpå beväringsinrättningen måste hvila, böra med sträng följdriktighet tilllämpas, hvarför man icke får åt den ene madgifva en fördel, som den andre icke kan tillegna sig. Det ologiska i denna annars så välklingande sats springer genast iögonen. På en riktig premiss bygsges en falsk konklusion. Det följer alls icke af försatsen, att den ene icke bör erhålla en fördel, som den andre icke kan tillegna sig, ty man kan ju mycket väl tänka sig en fördel, som alls icke står i strid med rättvisa och jemnlikhet inför lagen. Det är ju en fördel, att blifva officer, att under mötena njuta en bättre och smakligare kost, men dessa fördelar förvägras ingen, ehuru flertalet ej kan tillegna sig dem. Nu är det ock klärt som dagen, att, om det är rättvist och med jemnlikhet inför lagen förenligt att den värnepligtige, som på egen bekostnad tillegnar sig de förberedande öfningarne, åtnjuter en afkortning i sin rekrytexercis, så kan det omöjligen vara orättvist eller med jemniikhet inför lagen oförenligt, att sden frivillige skarpskytt, som äfven på egen bekostnad förvärfvat sig en viss öfning, också erhåller en afkortning i sin rekrytexercis, bara afkortningen i båda fallen står i riktigt förhållande till den förvärfvade färdigheten. Förunderligt är det derför, att icke de srivillige skarpskyttarne åtminstone förunnats befrielse för de förberedande öfningarne, när de skunde styrka sig hafva förvärfvat lika färdighet, som genom dessa vinnes. Att icke så skett kan knappast förklaras annorlunda än genom här ofvan uttalade förmodan, att de förberedande öfningarne ej I varit allvarligt menade. Utan att denna gången ingå i några räsonnemanger om tillräckligheten eller