Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1869, sida 2

feld, så skulle han välja ljusa dagen och ej midnattstimman till sitt besök. Kom väl ihåg, min vän, herrarne von Lehmburg stå i nära slägtförhållande till mig och äro höjda öfver misstankan om en låg handling. — Herr major, återtog Herzbusch, som nu ansåg tiden inne att meddela sina förra upptäckter, — om det som har förefallit i detta rum tillåter jag mig ej att uttala en misstanka; men tillåter herr majoren mig avt meddela hvad jag förr haft tillfälle att upptäcka? — Jag vill ingenting höra, min vän, svarade majoren med en bestämdhet, som tystade hvarje motsägelse. — Om ni observerat någon obetydlighet, så kan ni lätt-hafva misstagit er, heh! men af hvad slag edra observationer än må hafva varit, så behåll dem för er sjelf och yttra ej ett ord derom; jag önskar: det så, heh! Äfven jag kan hafva. misstagit mig! — Jag är. till och med öfvertygad, att allt befinner sig i vanlig ordning i skåpet. Hvem skulle vågat intränga hit och — fyl Ja, ja, min vän, saken har sin riktighet, jag hade ej behöft att besvära er, och hvad min herr brorsons besök angår, så är det — hans sak. Men om han har önskat hålla saken hemlig, så äro vi förpligtade att uppfylla hans önskan. För öfrigt erhänner jag er trohet och väntar af er, att ni äfven hädanefter bibehåller den, heh, och nu god morgon, min vän! — God morgon, herr major, sade Herzbusch med en bugning, och derefter lemnade han rummet. — Den gode, gamle herrn, sade han för sig sjelf och skakade på hufvudet, i det han aflägsnade sig; han vet lika väl som