Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1869, sida 1

Högländaren.) Roman af Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg) FÖRSTA DELEN. Bakom kyrkoherden nalkades nu Rosa. Hon bar barnet varsamt på armarne. Likasom Cornelia hade äfven gossen blifvit snyggt, men enkelt uppklädd. Afven kyrkoherdens fru framträdde till vagnsdörren, för att lägga ett knyte med kläder bredvid Cornelia och till sin gåfva foga de hjertligaste välönskningar, hvarefter kyrkoherden åter tog till ordet: — Måtte Guds välsignelse komma er till del, sade han, i det han till afsked räckte sin hand till Cornelia, hvilken var nära att falla i vanmakt, — måtte han lindra er smärta, ni arma, qvalda hjerta; måtte hans milda hand hela de sår, som ett grymt öde tillfogat er, och måtte ni i den oändliga tacksamheten mot den allsmäktige återfinna er förlorade själaro. Cornelia hade bortvändt sitt ansigte; hemnes ögon brände som eld, men de förblefvo torra; i hennes bröst rasade en smärta, vida qvalsullare än det inflammerade säret i hennes sida. . Kyrkoherden erfor det innerligaste medjidadde med Cornelias sinnestillstånd och tillslöt sakta vagnsdörren. Vid hans vink drog Reiber tömmarne åt sig och stod i )Sö H-T. N:o 46.