Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1869, sida 1

skogen nödvändig. Endast en gång, då man för mig angifvit en tillämnad, men icke utförd vedstöld, aflägsnade jag mig före mörkrets inbrott och återkom jörst efter midnatt. Det var samma natt som herr von Lehmhurg tillbragte här. — Har ni någon aning, heh, hvarför jag gör er dessa frågor, min vän? återtog majoren efter ett kort besinnande, och med så hörbart förändrad röst, att Herzbusch betraktade honom förvånad. — Nej, herr major, ingen aning, ljöd det något tyeksamma svaret. SS — Heh, min vän, ni kan icke heller veta det, fortfor majoren Jifligare, — och derför vill jag säga er det, dock icke för avt få det utspridt, utan endast emedan jag vill lära känna sammanhanget med en sak, som hitintills varit mig oförklarlig. Jag har blifvit bestulen! Ö Herr major, hur är det möjligt? — Ja, ja, min vän, groft bestulen, heh. Sköna historier ; man har bestulit mig på en betydlig summa ur det der skåpet. — Men dörren tycks vara oskadad? vågade Herzbusch falla den gamle herrn i talet. : — Mycket rätt, min vän, man har öppnat dörren, tagit så mycket man behöfde och derefter åter stängt den, heh! Man har således begagnat en falsk nyckel. — Och det har skett under herr majorens frånvaro? — Under min frånvaro. Jag märkte det redan den första dagen efter min hemkomst, men har icke talat derom, för att icke rikta misstanken på oskyldiga, heh! Jag räknade på att upptäcka gerningsmannen, utan att det väckte uppseende i huset och slutligen lagligt krängel. Jag