Från England. (Bref till Handelstidningen). London i Feb:z. 1869. Nyss bebådade jag vårens ankomst och förde mina läsare till Londons blomstermarknad. Men under solen finns intet föränderligare än väderleken på denna ö. Låtom oss fördenskull utan min af förvåning eller sviken förväntan pådraga vinterplaggen igen, ty nu blåser skarpa ostliga vindar, åtföljda af isande regn, och luften är så kall, att marken hvarje natt betäckts med rimfrost. Att slikt skifte är menligt för helsan, är hörbart i den allmänt grasserade hostan: men denna måste vi, som kunna föda och kläda oss, betrakta, som ett obetydligt ondt, när vi se den massa halfnakna och hungrande, medmenniskor, som, framlockade af de föregående milda dagarne, nu skälfvande ströfva omkring på gatorna af denna verldsstad, rikedomens och eländets Mötesplats. Då jag i mitt förra bref vågade framkasta tanken på en omorganisation af fattigvården, trodde jag ej att så snart här så se en enskild man allvarligt och kraftfullt gripa in i denna fråga. Emellertid har en mr Hicks med outtröttlig möda skaffat sig uppgift på alla välgörenhetskassor inom London, samt i Times för d.