Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1869, sida 2

delaktigt. Om arbetet fortskrider på samma sätt som under de sednaste månaderna, skall enligt hans beräkning kanalen redan under innevarande år öppnas för trafiken. De svårigheter, som från många håll blifvit ansedda som oöfvervinneliga, bestå mindre i utförandet än i underhållet af kanalen. Fowler är af den åsigt, att man öfverskattat dessa svårigheter, och söker bevisa detta till vissa delar. Bland annat har man påstått, att flygsanden skulle småningom fylla kanalen. Visserligen skulle så blifva, om hela sträckan från haf till haf ginge genom en sandöken. Till all lycka är detta dock icke förhållandet, utan de enda ställen, som äro utsatta för flygsand, äro de begge genomskärningarne vid sjön Timsah, och här hoppas man att — ehuru med stora kostnader — kunna hämma flygsanden, isynnerhet genom stora planteringar. Förutsatt, att kanalen kan hållas i god ordning och till tillräckligt djup, samt tariffen icke blir för hög, tror Fowler sig kunna bedöma den blifvande kommunikationen sålunda, att ångbåtarne mellan Europa och Indien hufvudsakligen skola betjena sig af den nya vägen, men att segelfartyg — hvilka icke endast genom kanalen, utan äfven genom Röda Hafvet behöfva bogserångare — skola bibehålla: den gamla vägen kring Cap. Dagens post. ITALIEN. Den nyligen till katolska läran öfvergångne engelske markisen af Bute har vistats en tid i Rom, der han af påfven blifvit ofantligt väl mottagen. I dag åtta dagar sedan — på den s. k. Askonsdagen — mottog han af påfvens egen hand aska på hufvudet, och dagen derefter nattvarden. Markisen har naturligtvis fått visa sin kontanta erkänsla härför genom att lemna en betydlig summa till Peterspenningen, mot hvilken Pius IX skänkt honom en del konstföremål samt ett reliquiarium. Den bigotte markisen har rest till Orienten för att besöka den heliga grafven och andra heliga ställen. TURKIET. Förbudet för kristna att vinna inträde i moskeerna har på sultanens befallning blifvit upphätdt i hela riket. Orsaken till Namih Paschas afgång som krigsminister var, utt han råkat i tvist med Englands ambassadör i Konstantinopel. Hussein Pascha, öfverbefälhafvare för turkiska trupperna på Kandia, har efterträdt honom. Som man torde påminna sig, hotas Turkiet af en konflikt med Persien, angående. en gränsfråga. Schacken af Persien säges skola i slutet af nästa månad begifva sig till Schiras. Turkiska regeringen inskränker tills vidare sina åtgöranden till att förhindra perserna till befästningars anläggande vid den ifrågavarande gränsen. GREKLAND. Det sista aktstycket i den grekisk-turkiska konflikten är den af hela ministeren Zaimis undertecknade proklamation, som är daterad Athen den 6 Febr, och med hvilken striden kan anses som afslutad. Efter en utförlig framställning af konfliktens gång och konferensens beslut heter det sålunda: , Vi kunna icke underlåta att anmärka, att — huru pinsamt det än för Grekland är att behöfva ingå på de af konferensen framställda vilkoren — dess framtid dock icke är bunden derigenom och dess sträfvanden icke förqväfda. Men om vi hade vägrat att biträda konferensens beslut, hade icke annat återstått än krig mot Turkiet, ett krig, på hvilket vi — destovärre finna oss helt och hållet oförberedda hvad flottan angår, och ej heller tillräckligt rustade för ett krig till lands. För den nationalrepresentation, som skall framgå ur verkligen fria val, på hvilka regeringen hvarken skall inverka genom tillåtna eller otillåtna medel, skola vi utförligen framställa, huru stor krigsmateriel, som för närvarande finnes i våra depoter, och vi skola lemna de noggrännaste upplysningar om landtoch sjöförsvarets tillstånd samt om alla andra till ett fälttåg nödvändiga föremål. Vi kunde hvarken betänka oss på, hvad vi skulle besluta, eller hurn vi skulle handla. Genemot så många och oundgängliga olyckor kunde vi icke uppskjuta att lemna vårt samtycke till konferensens beslut. Under dessa svåra omständigheter har endast känslan af vår pligt mot fäderneslandet bestämt oss för att icke afslå det oss af konungen uppdragna värfvet. Våra pligter mot fäderneslandet ålägga oss att svara den i Paris samlade konferensen så som vi göra, huru tungt det än faller sig att foga sig deruti. Samma pligter bjuda oss att låta vårt svar åtföljas af en utveckling utaf Greklands rättigheter och anspråk: hvad