Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1869, sida 1

— Således dock inte hans son, anmärkte Theodor med en suck af lättnad. — Nej, inte hans son, bekräftade Magnus, och deras blickar riktades åter mot brefvet. Detta innehöll följande: Icke ens ett namn har du, stackars barn, icke ens ett namn, som kunde göra det möjligt för dig att forska efter dina föräldrar, ty det namn du nu bär, det har jag gifvit dig. Det är ett godt namn, som du skall hedra och som ej skall lända dig till skada. I mitt testamente har jag utförligare yttrat mig derom samt träffat bestämmelser, som skola visa dig att min ömhet för dig räcker på andra sidan grafven. Jag upprepar det icke här, likasom jag har undvikit att i mitt testamente, som kommer att läsas af främmande ögon, yttra mig rörande din härkomst. Din börd är din hemlighet och rör ingen annan; lef hädanefter lycklig och nöjd som Fortis Hainfeld. Skulle dock slumpen gynna dig så till vida, att du en gång kommer dina föräldrar på spåren eller återfinner dem, så kan du ju alltid göra som du finner lämpligast. Om du finner en namnförändring nödvändig, så har detta intet inflytande på mina testamentariska dispositioner. Jag önskar att äfven efter min död du måtte behålla mig i ett kärt minne: derför vill jag framförallt mildra den förebråelse, som du kunde göra mig, att jag ej förr gjort din härkomst till föremål för ett allvarligt samtal oss emellan. Jag skall säga dig skälen hvarför jag föredrog att ej göra det, och du skall inse, ati jag har handlat förståndigt samt efte mogen öfverläggning.