blifvit befriad. Saken måste dock göras till föremål för särskild motion, och är det ganska troligt, att frågans behandling kommer att förete många rätt pikanta momenter. Äfven rörande Landtstormen torde motion komma att väckas, sedan denna vigtiga del af iandets försvar blifvit i Kongl Maj:ts proposition ytterst knapphändigt behandlad. Enligt mitt förmenande kunde och borde riksdagen besluta, att alla rikets män, från t. ex. 18 till 50 år, med undantag af dem, som redan tillhöra krigsmakten, borde höra till Landtstormen. hvars område torde lämpligast böra fastställas till häradet (den gamla krigsindelningen). Om Kongl. Maj:t inom hvarje härad utsåge en öfverbefälhafvare, som vore skyldig att, mot ett visst arvode appmuntra den manbara befolkningen til frivilliga vapenöfningar, såsom mälskjutning m. m., så skulle de frivilliga skarp skyttekårerna dermed inträda i ett nyt stadium. Ville man derjemte till hära derna utdela den massa gevär, mer elle mindre dugliga, som finnas i kronans för råder (hvarför en vapenderöt borde kunn: lätteligen anordnas i tingshusen), så skulle, för farans stund, en ganska goc försvarskraft finnas i landet. Men — dett: stöter redan på solkbeväpning, och det äl just derför vederbörande äro rädda. Denna fruktan är dock obefogad, ty na tionen lärer ej vilja bryta god ordning så länge vederbörande sjelsva iakttagdensamma. Denna min äsigt rubbas e ens af de handskrima bref, som i dess: dagar inkastats i åtskilliga portgångar — äfven en och annan husknut jemte Kar XII:s staty, lära ha fått sin del deraf — deri det läses: ,Svenske Män! skola v längre fördraga att trampas under fötterna -— Lefve republikenk. Skrifvelserna hafvvarit undertecknade af ,,Fribeten. Upp tåget väcker naturligtvis ej annat än åt löje.