Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1869, sida 1

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN Det lyckades den sistnämnde litt nog att öfrertyga honom, att Cornelia hade varit nödvändig såsom medlerska mellan honom och Reiber, samt att endast hennes skarpsinnighet hade aflägsnat skogvaktaren. Reiber höll sig alltjemt i bakgrunden. Han visade en piskad hunds idmjuka, krypande väsen; han talade endast då han blef tillfrågad; han hade knäppt ihop sina händer och sänkt ögonen med ett lidande uttryck. Man behöfde emellertid blott märka hans förstulna, under de slappa ögonlocken kringspejande blickar för att ana, att han innerligt triumferade öfver att genom sin medvetskap icke blott ernå omedelbara fördelar, utan äfven i hvad fall som helst betrygga sin ställning och småningom vinna ett oinskränkt inflytande öfver den blifvande egaren af Hainfeld. Ljuset kastade ett matt sken genom rummet, och alia väntade otåligt att det verk, till hvilket man förenat sig, skulle företagas, då Tneodor åter tog till ordet: — Jag gör er ännu en gång uppmärksamma derpå, började han och rätade ut sig, — att jag har påkallat ert bistånd till ett företag, som strängt håller sig in) Se H.-T. N:o 41.