Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1869, sida 3

da få Blandade äm Spiritismen i Paris. För en process stor uppmärksami F mot åtskilliga spiritister väckt af familjen Beauvan de Craon eller, som den egentligen lärer heta, fustarne af Craon och Beauvau. Eu medlem af denna familj, prinsessan de Beauvan, ett frunlimmer af 35 års ålder, har sedan någon tid umgåtts endast med spiritister och dragit sig helt och hållet från sin familj. Det har gått så långt, att hon stängt sig inne på en landtegendom och der ej mottagit någon annan än de spiritister, hvilka presenterat henne i andeverlden och som älven förstått ait låta henne acceptera en och annan verldslig vexel. Då slägtingarne slutligen beredde sig tillträde till hennes erimitage, fann man allt der i den största oordning och en atskräckande orenlighet. Örverallt i rummen lågo spiritistiska skrifter samt bref från och till aflidna personer. Då processen numera utgör samtalsämne för en god del af Frankrike och äfven varit omnämnd åtminstone i en belgisk tidning, anse vi oss icke begå någon ogranolagenhet med att tala om den. En sorglig episod ur familjen Benuvans relationer med spiritisterna är, ett då en prins Beauvau, broder till det ifrågavarande fruntimret, förlidet år en afton återvände från ett besök hos en af de i affären mest komprometterade spiriti sterna, hvilken han förgäfves sökt förmå att als från förbindelserna med prinsessan, samt steg ur sin vagn på Boulevard des Capucines, snafvade han och föll omkull på trottoi en, Lvarvid en laddad pistol, som han hade i fickan, brann af, och kulan träffade prinsen i bröstet så illa, att han kort derefter afled. Ibland de spiritister, som äro inblandade i processen, finna vi en person vid namn Guldenstubbe, ett namn som är kanske äfven för någon af svenska läsare ej alldeles obekant. Denne Guldenstubbe har sedan flera år varit bosatt i Paris och der idkat spiritism. Vi känna ej riktigt den mystiske mannens härkomst, men tro att han är född i Estland och af det landets adel. Han talar äfven svenska. I sin våning vid Champs-Elysces hafva han och hans syster mottagningar eller hade det åtminstone för några år sedan, och man kunde då se en lång rad eleganta ekipager vänta utanför porten. Guldenstubbe tillhör det lyckliga antal af spiritister, som ej blott andligen förnimma de aflidnas närvaro, utan äfven lekamligen se dem. Han lärer visserligen icke se dem i hel figur, men han ser åtminstone deras händer, hvilka oupphörligt sväfva omkring honom, och dervid är han så van, att han icke fäster mycken uppmärksamhet vid allt detta samlande. Hans egentliga storhet är dock att hafva uppfunnit låcriture directe. Det iv hans specialitet. Vanligtvis behöfver man ett medium för att kunna korrespondera med aflidne personer. men monsieur Guldenstubbe har kommit så långt, att han blott lägger ett oskrifvet papper i en ask eller sticker det under en möbel, och inom få minuter är det egenhändigt påtecknadt af en afliden person. Det har gifrits tillfällen, vi känna dem särskildt, då han detta sätt förskaffat sig autografer af romerska damer, döda för 2.000 år sedan j ig den helige m. fl. rnan gång skola n den ofvant djupare nämnd in på 1 om spi ut af samtidens märkvärdigaste senomen (D. B.) Från kor riden, Parisiska (catrarno tyearbeta under tomligta v vilkor, enär al dem under tänga ind af att dirckv t konkurser. Dock halva samtliga teatrarne Januari månad haft en inkomst af öfvc ill. francs, hvaraf sattigvärden i staden er! På Odeonteatern i Par sar uppföra ,,Mademois iq fem akter af Lochre rges. Victrin Sardou har så t ett nytt drama, som skall sityns på Porte-Saint-Martinteatern. På stora pperan arbetar man med mycken ifver påt-Faustdess nya skepnad, under det Kristina Nilsson såm Ophelia i ,, Hamlet ständigt drager fullt hus. lheatre Ambigu spelar ,Don Cesar de Bazano, ivari märkvärdigt nog den gamle Frederic Lenitre. oaktade han nu är 71 år gammal, ännu udigt förtrollar parisarne såsom Don Caesar, z ll han har spelat alltsedan stycket uppovs. Afven den gamle M. Dcjazet spelar ännu ult ibland komedi i trots af sina 72 år. Den fruktbare tyske dramatiske författaren Karl intzkou har åter fullbordat ett större skådespel Restphaliska sreden-, som har gjort stor lycka vå hofteatern i Mannheim. På Kongl. teatern i MNänchen hur man i dessa dagar uppfört ett stycke Maria Stuart i Skottland-, hvars författare hoer Schneegans; det tyckes hafva vunnit allmänt isall. Toarpsdrägten. Vestergötlands Fornminnesörening har af riksdagsmannen possessionaten Olof Chorell på IIoÖKerum fått en högst värderik gåfva, emligen en fullständig fruntimmersklädnad af den mla redan för många år sedan aflagda Toarpslrägten. Denna består af trenne bindmössor, hvaraf synes hafva varit att begagna som högtidsbeidnad, och är sydd af rödt siden samt rikt broerad med paljetter och guldtråd; — tröja eller ofta af rödt kläde, kantad med gula band och föredd på ärmarna med höga uppslag af svart kamotin, — tvenne lifstycken (västar) af rödt klä— kjortel likaledes af rödt kläde och nedomring kantad med gula band; — förkläde af grön halon, orneradt med svarta sidenkantiljer; — fvensom vantar af rödt kläde, rikt broderade i sile med blommor och blad och gående högt upp å armen. — Hela beklädnaden lärer hafva varit n bruddrägt, som af anförvandter till bruden blifit efter hennes död bevarad; och hörer till denimma en psalmbok, bunden i vackert orneradt ergament och med guldsnitt. Toarpsdrägten är längesedan aflagd; men att enna nu omnämnda är yngre än 1786 visar psalmöken, som är tryckt nämnde år. Den mystiska tilldragelse vid rue Penthidvre Paris, hvilken vi för några dagar sedan omämnde, fortfor att mycken uppmärkumhet och ut månva disgningar