Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1869, sida 2

mmi 6666 Första kammaren: Till revisorer: domprosten C. W. Linder med 60 röster; ledamoten af Första kammaren, major II. O. Falk med 60; godsegaren frih. J. (i. N. S. Åkerljjelm med 54; ledamoten af Första kammaren, kapten L. M. Nordenfelt med 49; bruksegaren M. F. Wern med 44 och direktör J. V. Gjerling med 39 röster. Till suppleanter: ledamoten af Första kammaren, grefve A. E. K. Mörner med 70 röster; kapten G. W. von Francken med 59 och godsegaren frib. D. E. Stjernerona med 55 röster. Andra kammaren: Till revisorer: medlemmarne af riksdagens Andra kammare hrr Indebetou med 95 röster, Nils Larsson i Tullus med 91, Witt med 91, Sääf med 90, frih. v. Schultzenheim med 89 och Per Nilsson i Espö med 80 röster. Till suppleanter: hrr Wedberg med 75 röster, Wener med 6s och Fredriksson med 60 röster. Första kammaren. . Efter det ofvanomförmälda val afslutats föredrogs och remitterades utan diskussion till statsutskottet K. M:ts vid förra sammanträdet bordlagda proposition med förslag till postverkets utgistsstater för 1870. Vidare förekom K. M:ts jemväl bordlagda proposition med förnyadt förslag till enahanda stater tör tullverket. Gretve C. G. Mörner begärde nu ordet och ville fästa statsutskottets uppmärksamhet på de anmärkningar, som vid förra riksdagen, då denna fråga var å bane, deremot riktades och hvilka, om äfven försök sedermera gjorts att vederlägga desamma, dock vore af art, att de syntes talaren qvarstå i all sin kraft. För öfrigt erinrades att, om man äfven borde lemna de med fullmakt försedda tjenstemännen inom tullverket frihet att ingå eller ej på den nya staten, hade man dock för dem, som vägra att låta sig öfverflyttas, bort fixera något bestämdt belopp, motsvarande ungefär det hvarmed lönerna nu utgå; annars kuude komma att inträffa, hvad som äfven under liktydiga förhållanden inträffat, att man inom tullverket framdeles påträffade tjenstemän som fortfarande ätnjöte löneförmåner, lika med de som för många år sedan afskastats. Vidare fästade talaren sig vid förslaget att borttaga uppbördsprocenten från tjenstemännens löner. Talaren trodde det nämligen ligga i det allmännas intresse att genom tillfälle till sådana inkomster, som denna uppbördsprocent medförde, sporra till nit och verksamhet i tjensteutöfningen. Om lönerna deremot bestämmas att utgå i fixa belopp, utan afseende å de platser, som erfordrade större ansträngning och vigör, kunde följden derat blitva, att dessa sistnämnda platser komme att försummas och föga eftersträfvas, då en vida lugnare och beqvämare tjenst lemnade lika höga löneförmåner. Fråga kunde äfven måhända med skäl uppstå om departementschefsoch distriktschefs-embetenas behöflighet. Utan att illustrera med några exempel, föreföll det nämligen talaren som om till dessa poster befordrats nära nog till krafterna utslitna personer, ett förhållande, som väl kunde inge allmänheten någon tvekan om det befogade uti att bibehålla sådana embeten. Hr Bennich erinrade mot föregående talares anmärkning derom, att något visst lönebelopp borde fixeras för dem, som ej ville ingå på den nya staten, att man, med Norge till föresyn, ej ansett sig berättigad att göra någon förändring i de aflöningsgrunder, som blifvit bestämda för hvar och en tjensteman vid dess tillträde till tjensten. Talaren var äfven öfvertygad, att svenska riksdagen ej heller skulle tillåta sig något sådant. Dessutom upplyste talaren, att denna anmärkning hade så mycket mindre att betyda, som endast högst få tjenstemän vägrat gå in på den nya staten, och de som vägrat vore nästan uteslutande tjenstemän med långt framskriden ålder, hvadan detta undantagsförhållande ej kunde komma att fortfara så särdeles länge. Beträffande det förordade bibehållandet af uppbördsprocenten, trodde talaren, att detta sätt att aflöna tjenstemän, på samma gång det ej väl förenade sig med det allmännas sanna fördel, äfven vore för löntagare förödmjukande. Ett sådant system kunde nämligen anses locka tjenstemännen att, för egen vinnings skull, bereda en tillämpning af tullförfattningarne, som ingalunda vore med dess rätta tolkning öfverensstämmande. Till bemötande at hvad som erinrats mot departementsoch distriktehessembetena, ville talaren hufvudsakligen hänvisa till den kongl. propositionen, hvarest frågan derom funnes på ett särdeles tillfredsställande sätt utredd. Den omständigheten, att måhända någon enda gång till dylik plats befordrats tjensteman, hvars krafter dertill ej varit tillräckliga, tycktes dock talaren lika litet, som i fråga om öfriga embeten och tjenster, innebära skäl för den ifrågaställda indragningen. Sedan grefve C. G. Mörner ytterligare i korthet yttrat sig i frågan, blef propositionen till statsutskottet remitterad. Andra kammaren. Efter verkstäldt val till statsrevisorer, föredrogos och biföllos statsutskottets utlåtanden n:ris 6 —II, deri följande kongl. propositioner tillstyrkts, nemligen, om försäljning af den till regementsskrifvarebestället vid Ilelsinge regemente Norrbyn hörande andel i laxfisket IIofdan i Ljusne elf, dock ej under en köpeskilling af 590 rdr; om skattefrihet för Tärnasors lappskoleboställe och Laxnäs kapellpredikantboställe i Vesterbottens län; om afsöndring från kronohemmanet 1. mantal n:o 2 Föra på Öland af plats för en folkskolebyggnad med tillhörande tomt och planteringsland; om försäljning af kronans till landtmäterikontor hittills begagnade hus med tillhörande tomt i Visby; om jordafsöndring från fanjunkarebostället Stoby vid Skånska husarregementet för Stoby församlings kyrkas och skolas behof; samt om afsöndring af jord från ryttmästarebostället Silfåkra vid Skånska husarregementet för anläggning af kyrka med kyrkogård, äfvensom sockenstuga och fattighus åt Kellna församling. Samma utskotts utlåtande n:o 12, deri utskottet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts proposition om upplåtelse under ständig besittningsrätt af 10 särskilda lägenheter å Kungsörs kungsladugård, innehållande tillhopa 1 tuld 29,3 kappland; äfvensom N:ris 13—15 samt 18—20, alla med hemställan, att riksdagen måtte lemna utan afseende motioner: af frih. v. Schulzenheim om befrielse för augmentshemman inom Kungsörs fögderi från dagsverkslösen; af hr Jöns Olsson i Nordanå om förändrade grunder för utgörandet af arrendespanmålen från akademiprebendehemmanen; af hr Ola Jönsson om lindring i den en del kronoskattegatuhus åliggande dagsverksskyldighet till kungsgården Hjelmshult; af hr Ridderstad om utdelande af ett exemplar utaf riksdagstrycket till hvarje kommun i riket; af hrr Hazelius och Olof Nilsson från Vesterbottens län om beviljande af 50,000 rdr såsom låneunderstöd för befrämjande af laga skiften i Vesteroch Norrbottens län; samt af Ola Månsson från Blekinge om två års förlängd räntefrihet å det till sjön Wesans uttappning vid 1862 och 1863 års riksdag beviljade lån. För beredande af arbetsförtjenst åt den nödlidande befolkningen i Kronobergs, Kalmar — — — m— vom mp — — — —