går å rådsturättens femte afdelning. Alla jury: männen hade åtagit sig uppdraget, undantagande: generalen J. af Kleen, hvilken uti en till domsto len ingifven skrift förklarade sig vara förhindrad utan att uppgifva några skäl. Svaranden yrkade att generalen antingen skulle åtaga sig jurymannaskapet eller uppgifva antagliga skäl för sitt ute: blifvande. Detta yrkande bifölls efter öfverlägg ning af domstolen, som ålade general af K., at vid 10 riksdalers vite infinna sig i rådsturätter för att afgifva skäl för sin vägran. (Från Venersborg.) Mordbrand. Om eldsvådan sistlidne Måndag i Venersborg, hvilken tyvärr måste antagas vara anlagd, har ,, Venersborgs tidning för Tisdagen en utförlig redogörelse, af hvilken inhemtas, att elden utbröt klockan 4,15 på morgonen uti f. d. Q 0. Nordqvists vid norra delen af yrkogatan belägna gård med sådan våldsamhet att när släckningsanstalterna hunno fram till brandstället stodo de tre i vinkel sammanbyggda husen i full låga. Ehuru sprutorna, väl placerade, modigt kämpade mot det våldsamma elementet, blef det omöjligt att skydda Nordqvists gård, utan nedbrunno samtliga de tre husen jemte en uthuslänga. De förenade brandkårerna började nu operera emot de näst intill belägna husen, nemligen sjömannen Östlings och fruktmånglerskan Lovisa Fredentii envåningshus. Oaltadt mnigt begjutande af vatten och anbringande af bran segel hade den starka hettan sådan makt, att eldsläckningsmatericlen äfven här förgäfves opererade. När således släckning var omöjlig, företog man den mycket kloka utvägen attnedrifva de brinnande väggarne, hvarigenom eldens vidare spridning äfven hindrades. Det lössläppta elementet, som sålunda såg sig hejdadt i sitt lopp och ej mäktigt att hinna längre norrut, kastade i dess ställe sina eldtungor öfver gatan och antände det midt emot Nordqvistska egendomen belägna envåningshuset tillhörande skeppare-enkan Ericsson. Man hade dock beredt sig härpå och frivilliga brandkåren mötte äfven härjaren med sådan kratt, att han måste gifva vika, sedan takstolen å nämnda hus likväl måst offras åt den hungrande elden. Under det släckningsarbetet pågick varsnade man i öster en guldstrimma, liksom bebådande dagens ankomst. men hastigt lyfte sig taket å regementsskrifvaren H. Appelbergs lada, belägen på en lycka ungefär 7 å 800 alnar från brandstället. Den vestliga stormen, som slungade eldbränder gent öfver husen, hade, efter hvad man förmodar, stuckit ladan i brand. Den nedbrann på knappt en half timmas tid, tyst och jemnt som ett korthus. Att tänka på någon räddniug härvidlag var icke möjligt; också låg den alldeles isolerad. Ladan var assurerad, men deruti sörvaradt fourage, tillhörigt åkaren Christian AndersSon, var dessvärre icke försäkradt. Nordqvistska sasta egendomen var försäkrad till 10,050 rdr, en hr a. Dahllöfs marknadsstånd till 1,200 rår, Lovisa Fredentii fastighet till 800 rdr och C. Östlings till 450 rdr. Nordqvists lösegendom var försäkrad för 1,600 rdr, samt dessutom en gammal karusell till 600 rdr. Enkan Ericssons var försäkradt för 1,650 rdr. För öfrigt hade af 20 hushåll, som bodde hos Nordqvist, ingen mera än hr A. Hafvenström och skräddaren Jonsson sina lösören försäkrade, hvardera till 300 rdr. Lovisa Fredentius och enkan Ericsson hade äfven sina lösören försäkrade till 500 rdr hvardera. De sistnämnde hade dock så mycken tid på sig, att de medhunno undan elden rädda sina bohag, ehuru åtskilligt dervid skadades. Föröfrigt bergade grannarne både i tid och otid sin egendom och hela Nygatan var så belamrad af möbler och effekter att vattenkörare hade svårt för att komma fram med sina tunnor. Hos Skandias i Venersborg varande agent äro anmälda följande förluster vid branden den 15 d:s å i Skandia tagna assuranser: u. Nordqvist, boningshus . . . . rdr rmt 450. oll sr en karusell. ... 600. Anna L. Fredentius, boningshus . 500. lösegendom, c:a 300. Skräddaren L. Jon lösegend 300. Enkan Kajsa Hricass . 200. Carl Ilalfverdson, uthu 200. Enkan M. Olsson, svada å 50. Herr A. IIafveuström, lösegendom 300. Klockan hall 7 så morgonen var all fara öfverstånden. Om ransakn och börjades 1 slutades vid 4 nämnde tidr O. Nordqvist. tillkall vntes slagen, men försökte dock uppe. Han nekade till all vetskap om eldens uppkomst; sade sig gått tidigt till sängs och ej vaknat förrän man slog in fönstren hos honom med ropet, att elden var lös. Af de många afhörda vittnena blef väl icke något fullt ljus bragt i dagen rörande denna mystiska brand, men tillräckliga bevis funnos dock för att anse den vara anstiftad. De mest bindande vittnena voro gossen Otto Andersson, som på morgonen vid eldens utbrott funnit en lykta med ljus uti, stående midtibland annan bråte uti kontoret, der elden först uppkom, samt skomakaren Larsson, som jemte en annan person sctt Nordqvist om aftonen med en dylik lykta passera gården från bodarne i densamma. Kontrönterad med dessa vittnen, beslogs Nordqvist med tvetalan och bleknade, — benen svigtade under honom, och då gossen Otto spände sina blå ögon uti honom med fast försäkran ,att lyktan stod der, föll Nordqvist afdånad i golfvet. Sedan han åter kommit sig före lade domaren honom vänligt på sinnet, att såväl hans tvetalan som uppgifterna till brandstodskomitten voro af ganska betänklig beskaffenhet, och sökte att komma hans minne till hjelp; dock nekade Nordqvist hårdnackadt till all vätskap om eldens uppkomst. Afven hans hustru hade intet att berätta. Emellertid ansåg sig allmänna åklagaren, på grund af hvad som förekommit, nödsakad att yrka Nordqvists häktande, hvartill domstolen efter öfverläggning lemnade sittA bifall; hvadan N. inmanades i häkte. IIela ransakningen gjorde ett djupt och hemskt intryck på alla de varande. Ombudet för städernas allmänna brandför ringsbolag hr J. H. Möller öfvervar ransakningen och från bolaget Skandias härvarande agent inkommo skriftliga upplysningar. En uppskakande scen föreföll emellan hustrun och mannen, då Nordqvist affördes till häktet. Anna Jonssons barn, dottern Laura, som blef illa bränd, har i natt aflidi —— ö (Från Falköping.) i; Domar. Falköpings rådhusrätt afkunnade sist-l. lidne Måndag bland andra följande domar: Enss asarbetare, som med knifskär ing trakterat en i Bondson från Trevattna, dömdes till 2 månaders t straffarbete, utgifva till målsegaren 112 rdr 481s 1 1 nå Tisdagen at först afmeddelar som sövet11,15 äköre samt ersätta vittnen. Den dömde, hvars namn är J. IIultstrand, bördig från Venersborg, men sedan törliden sommar anställd vid härvarande g verk, har envist förnekat sig vara skyldig till 1 våldet. Förebragta vittnens intyg gåsvo emellertid