Folkskolebarnen och Novemberuppträdena. I A. B. läses: Då justitieombudsmannen i sin embetsberättelse talar om de sednaste gatuoordningarne i Stockholm, beklagar han i främsta rummet, att tillsynen öfver det uppväxande slägtet icke samvetsgrannare och allvarligare handhafves i hufvudstaden. Detta erinrar oss om ett yttrande af N. Dagligt Allehanda i en artikel om samma oordningar, i hvilken yttrades, att respekten för lag och ordning redan borde inpräglas i solkskolan, men att detta hos oss på ett betänkligt sätt försummas. Detta har synts oss vara en något härd tillvitese mot hufvudstadens folkskolor, hvilkas utmärkta skick samt jemna och raska utveckling borde utgöra ett glädjeämne för hufvudstadens invänare, liksom det utgör en anledning till förundran och beundran för främlingar, som besöka oss. Vi ha erfarit, att med anledning af ifrågavarande indirekta tillvitelse en noggrann undersökning blifvit företagen för att utröna, om och i hvad mån solkskolebarnen deltagit i nämnda gatuuppträden. Till följe af uppmaning från folkskoleinspektören ha lärarue och lärarinnorna sorgfälligt undersökt hvilka af barnen, som de ifrågavarande dagarne varit ute på gator och offentliga platser och huru de dervid betett sig. Det har dervid visat sig, att den i skolan inhemtade känslan för ordning, skick och anständighet mäktigt gjort sig gällande hos barnen och att de till följd af denna anda och känslan för skolans heder fört en ganska stor kontroll öfver hvarandras uppförande. Härtill bidrog utan tvifvel den omständigheten, att inom hvarje folkskola på förhand hölls ett lättsattligt föredrag öfver betydelsen af den stundande högtidligheten, hvarjemte lades barnen på hjertat, att icke genom oskick ohelga den nationella festen. Dethar med ganska stor tillförlitlighet blifvit utrönt, att endast tvenne folkskolebarn under de ifrågavarande dagarne gjort sig skyldiga till ett klandervärdt uppförande: en gosse 1 Adolf Fredriks skola, som sällat sig till folkhopar, hvilka utslogo fönster vid Hamngatan, och en förut för vanart känd lärjunge i Jakobs och Johannis folkskola, hvilken deltagit i oordningarne efter aftäckningshögtidligheten. Detta är ju ett ganska märkligt och betecknande förhållande, då man vet, att antalet af barnen i hufvudstadens folkskolor uppgår till omkring 6,000. Vi anse oss, yttrar A.-B., böra meddela ett utdrag ur den skrifvelse, hvarmed förste läraren vid Klara folkskola besvarat folkskoleinspektörens till honom ställda förfrägningar i ömnet: