f dessa val är naturligtvis presidentsvalet, ch detta bevisar, huru stort anseende Risero har vunnit äfven i landets represenation. Han tillhör också ovilkorligen de nän, som skola trycka sin stämpel på sacernas nya skick. Hans sträfvan säges örst och främst gå ut på att betrygga len frihet, som vunnits genom bourbonernas störtande; först i andra rummet stäler han frågan, huruvida regeringsformen skall blifva monarkisk eller republikansk. Man är helt och hållet okunnig om, hvilcen thronkandidat han skall förorda, om statsformen blir monarkisk. RYSSLAND. Från S:t Petersburg skrifver Dagbladets korrespondent den 8 dennes: En dvarlefva från lifegenskapen, som vållat Mycket ondt, derför att den lagt en tryckande börda på den ryske bondens axlar, den der hämmat hans materiella bestånd, är den orättvisa bekattningen. Bonden, utan allt afseende å hans irliga inkomsters belopp, har alltid varit belagd med ofta för honom ruinerande kronoutskylder. Adeln, hyllad såsom den alltid varit i Ryssland och omgifven med en mängd privilegier och unlantagsförmåner, har ända till bondeemancipationen helt och hållet varit fri från skatter, och först efter densamma fått erlägga en jemförelseris lindrig skatt för fastighet. De stora godsegarne, i besittning at ofantliga rikedomar och jordagods, hafva skattat alltför litet i förhållande till deras inkomster. Embetsoch tjenstemän, huru höga befattningar och dermed förenade inkomster de än innehaft, hafva icke behöft skatta derför. Kort sagdt, bondeoch borgarestånden eller de jordbrukande oeh näringsidkande bland folket, hafva ensamt träffats af skyldigheten att sörja för fyllandet af statens behof. Det är denna orättvisa, stående i rak strid med menniskovärdets erkännande, som regeringen nu lärer vara betänkt på att vilja afskaffa. En kommission, så påstås det, skall vara sysselsatt med att utarbeta ett nytt beskattningsförslag, hvars hufvudgrunder skola komma att bestå uti en gårdskatt eller afgift för fastighet eller hus i städerna, samt en jordskatt för egendom på landet. Med ett ord, förslaget lär gå derpå ut, att hvar och en måtte beskattas i proportion efter hans årliga inkomster. Rörande förslagets öfriga detaljer kan jag icke vidare utlåta mig, alldenstund det ännu icke blifvit offentligejordt. Om en dylik reforms rättvisa och billighet behöfver jag icke här yttra mig, ty de ligga för öppen dag. För ryske bonden särskildt blifver denna reform ett nytt steg framåt, hvad hans materiella tillvaro beträffar. TURKIET. Detta land har gjort en stor förlust genom Fuad Paschas död, som timade i Nizza för några dagar sedan. Han och Ali Pascha, med hvilken han var nära förbunden, voro hufvudmän för de turkiska patrioter, som så småningom ville bereda de europeiska idterna ingång i det osmaniska riket. Detta hade till följd, att både det gammaloch det nyturkiska partiet var emot honom; men han förstod städse att med finhet och skarpsinnighet korsa begge dessa partiers intriger. Han hade framför Ali Pascha företrädet af rörlighet samt beslutsamhet i utförandet af sina planer; Ali Pascha anses deremot vara mera seg i vidblifvandet af sina åsigter. Om det var någon svår mission, som fordrade både finhet och energi, fanns det i nela Turkiet blott en man, åt hvilken den kunde anförtros, och denne man var Fuad Pascha. Så utförde han med stor lycka den vigtiga missionen till Donaufurstendömena, och så var han äfven den ende turkiske statsman, som — efter de rysliga scenerna i Damaskus år 1S61 — hade mod att genom energiska åtgärder och t. o. m, genom afrättandet af fanatiska musulmän bestraffa de mord, som blifvit begångna mot sultanens katholska undersåter. Han hann nätt och jemt att upplefva, det hans gammakurkiske fiende i ministören, krigsministern Namik Pascha, blef störtad. Fuad Paschas plats i padischans råd torde snart sagdt vara omöjlig att uppfylla. AMERIKA. Som bekant är, utmärker sig just icke Förenta Staternas finansförvaltning genom embetsmännens pålitlighet och redlighet. De sorgliga erfarenheterna på det nämnda området hafva dock icke förhindrat senaten att behandla denna sak med en viss humor. I mötet den 27 Januari föreslog nemligen senatorn Howe att anställa en skicklig frenolog, som skulle undersöka kandidaterna till tullembeten, på det regeringen måtte erhålla kännedom om, huruvida dessa hade ,,en sådan fond at välvilja, samvetsgrannhet och skicklighet, att de icke skulle göra sig saker till bedrägerier och dylika embetsförseelserOaktadt det löje, hvarmed förslaget mottogs, blef det icke destomindre hänvisadt till ,,utskattet för besparingar och reforuu mer?.