återstoden af en fordom mycket talrik klass, men som under IIenrik VIII och Edvard VI alldeles afskaffades. De slesta egendomar, som tillhört sådane prestlägenherer, höll kronan till godo med, och så skall det väl gå här också. BELGIEN. Af gårdagens telegrammer har man erfarit, huru en viss spänning uppstått mellan de franska och belgiska regeringarne. Anledningen till denna spänning är ett förslag om jernvägarnes öfverlemnande, som belgiska regeringen förelagt deputeradekammaren. Om sakens sammanhang erfar man följande: Franska regeringen har redan länge gynnat en plan, enligt hvilken det franska bolaget för de östra jernbanorna skulle öfvertaga den bana, som förbinder Luxemburg med Briissel. Direktören för det belgiska jernvägsbolaget — f. d. statsministern Tesch — och äfven aktieegarno synas varit gynnsamt stämda härför, hvaremot ministern för de oflentliga arbetena, Jamar, med stor itver motsatte sig detsamma. I slutet af förra månaden voro förhandlingarne komna så långt, att man motsåg en snar afslutning af saken, då handelsministern i deputeradekammaren afgaf den bestämda förklaringen, att regeringen aldrig skall lemna sitt samtycke dertill. För att ytterligare beteckna sin hållning i denna fråga framlade regeringen (justitiseministern) en exposö des motifs, hvars innehåll icke kunde annat än väcka uppseende i Paris. I inledningen till detta aktstycke uttalas tydligt och utan förbehåll, att det icke så mycket är finansiella, som politiska och strategiska skäl, som bestämt den belgiska regeringen att en gång för alla förklara sådane öfverflyttningar af eganderätten till jernbanor på utländska bolag som otillåtna. , Huru — heter det i den nämnda exposten — kan en stat någonsin medgifva, att den offentliga postoch telegraftjensten, personalbefordring, varutransport, alla trupprörelser i fredsoch krigstid, tull-lagarnes stränga utförande och den offentliga säkerhetstjensten icke blott skulle vara beroende af privatintressen, utan äfven af utländskt inflytande? Med afseende härpå har regeringen förelagt ett lagförslag, hvars första paragraf är så lydande: ,Jernvägsbolug kunna ej utan regeringens samtycke afstå de dem tillhöriga jernbanorna till andra bolag. Andra paragrafen bemyndigar regeringen att — så framt ett jernvägsbolag öfverskrider lagen — bemäktiga sig trafiken på denna bana och låta föra den för bolagets räkning. Denna åtgärd kan dock (enligt 3) endast utföras, sedan ett kungligt dekret förklarar åtgärden nödvändig. Emellertid blef detta lagförslag antaget af begge kamrarne. Den belgiska regeringens åtgöranden härvidlag äro utan tvifvel framkallade genom dess fruktan för, att öfverlemnandet af den ifrågavarande jernbanan till ett franskt bolag skulle blifva det första steget till Belgiens införlifvande i det franska kejsardömet. En annan fråga är, om ett så tydligt tillkännagilvande af misstroende mot Frankrike icke snarare skall skada än gagna Belgien, då landets geografiska belägenhet och nationalitet hänvisa till ett fast och ärligt vänskapsförhållande med Frankrike, som ett af hufvudvilkoren för dess framtida bestånd. SPANIEN. Aftonen före öppnandet at de konstituerande cortes hade en mängd deputerade infunnit sig i en sal uti nationalrepresentationens palats, och efter allt utseende skall denna församling komma att utöfva ett stort inflytande på de parlamentariska arbetena, förutsatt likväl, att enigheten dessg dennterade emellan kan hihahållag