målsvagnarne på den rymliga slottsgården; framför stalloch ladudörrar hängde stora lås, äfvensom för kornbodarne, hvilka redan innehöllo nytröskad säd. De hängde der kalla och liknöjda för det ändamål de skulle uppfylla. Men bakom dem hade flockar af sparfvar innäslat sig, rottor kilade öfver bjelkarne, och nötkreatur idislade, medan kattor och ugglor varsamt smögo sig omkring efter byte. Nattväktaren hade tutat tolf gånger i sitt kohorn och derefter återvändt i sin boning. Efter en timmas förlopp skulle han åter visa sig för att samvetsgrannt förkunna början af en ny dag samt den fullkomliga säkerheten i byn och dess omgifning. Han torde knappt hafva utsträckt sig på sin bädd, då det i motsatt riktning från matrosen belägna gafvelfönstret i restgården sakta öppnades, och Cornelia utade sig fram deruti. Hon lyssnade några minuter, Men då hon ej från något håll hörde något misstänkt ljud, steg hon ned i trädgården med säkra och smidiga rörelser. ammardörren hade hon tillriglat innanför samt sifvit barnet ett par droppar opium, för att hindra dess möjliga uppvaknande under hennes frånvaro. Hvad som låg bakom henne ingaf henne: således ingen oro, hon kunde egna alla sina krafter åt den henne föreliggande uppgiften. Detta åter underlättades för henne derigenom, att hon sedan två dagar åtnjöt den oinskränktaste gästfrihet i prestgården, hvarunder hon ej hade försummat att göra sig förtrogen så väl med belägenheten, som äfven med vanorna hos dem, med hvilka hon kom i beröring.