IIr Francke föreslog, att Stadsfullm:e på det bestämdaste måtte afstyrka bifall till Telegrafstyrelsens hemställan. Telegrafrörelsen i landet bär sig mycket väl, och Göteborg är den plats, som bereder verket den största inkomsten. Det voro då besynnerligt, om man skulle samtycka till att beröfva härvarande trafikanter det tillfälle, de hittills haft, att få afsända och emottaga telegrammer när heldst de önskade och behöfde det. Hr Levisson instämde, tilläggande, att en mängd depescher från utlandet ingå just på den tid, Telegrafstyrelsen föreslagit att expeditionen skulle få hållas stängd. Dessa depeschers besvarande skulle dymedelst onödigtvis fördröjas. Hr Lundström ansåg, att, innan något bestämdt ; beslut i ärendet fattades, man borde hos härvarande Telegrafexpedition göra sig underrättad om det antal telegrammer, som öfverhufvudtaget anländer och atgår härifrån efter kl. 12 på natten tills på morgonen. Hr Francke fann en sådan förfrågan onödig, då tal:n kunde upplysa, att isynnerhet de anländande depescherna uppginge till ett betydligt antal. Hr Hellstenius anmärkte, att det serskildt under sommaren vore nödvändigt att ha expeditionen öppen hela natten igenom. Under sommarnätterna anlända nemligen flera gånger i veckan ångtartyg från utlandet, för hvilkas befälhafvare och passagerare det ofta kunde vara af vigt att genast efter ankomsten få ett telegram afsändt. I alla händelser borde tillfället härtill ej afskäras. Sedan Stadsfullmäktige med nej besvarat frågan, huruvida, på sätt hr Lundström föreslagit, förfrågan skulle ske hos härv. Telegrafexpedition, beslutade Fullm:e atti skrifvelsen till Kgl. Telegrasstyrelsen afstyrka den ifrågasatta förändringen i tjenstgöringen. 5) Äfven rörande detta ärende — Hallands läns Landstings framställningar om inrättande härstädes af marknad och torgdag för handel med väfnader — uppstod en diskussion, i hvilken deltogo hrr Plilipsson, Francke och Söderling. Hr Philinsson instämde i den serskilda beredningens tillstyrkande, men önskade ett förtydligande af dettas sednare del, i hvad beträffade sättet för kungörandet af den för ändamålet utsatta torgdagen. Ifall detta skulle ske t. ex. genom Almanackan, skulle torgdagen i sjelfva verket komma att betraktas såsom en marknad. Tal:n föreslog fördenskull, att ifrågavarande kungörelse måtte genom Drätselkammarens försorg ske i stadens tidningar, hvarjemte Stadsfullmäktige borde anhålla, att Kon:s Befhde måtte årligen intaga kungörelsen i de s. k. ,,Länskungörelserna. Hr Francke trodde ej, att genom antagande af hr Philipssons förslag betänkligheterna i afseende på återinförandet de facto af de nyligen afskaffade marknaderna skulle bli undanröjda. Afstyrkte helt och hållet bifall till utsättande af en bestämd torgdag; erfarenheten hade visat, att vätnadsindustrien sjelf förstått bereda sig en sådan. Hr Söderling, med hvilken hr Strömman instämde, förenade sig i hr Philipssons förslag, framhållande nyttan och nödvändigheten af en bestämd torgdag för ändamålet, en anordning, för hvilken säkerligen isynnerhet mångfaldiga husmödrar skulle bli tacksamma. Tal:n påpekade derjemte, hurusom väfnadsindustrien på vissa orter utgör invånarnes enda förvärfskälla, att Göteborg vore den hufvudsakligaste afsättningsorten för deras väfnader och att alla skäl funnes förhanden att söka för dem underlätta afsättningen. Vid framställd proposition godkändes enhälligt första punkten af beredningens betänkande, innefattande anhållan om afslag å Landstingets framställning om inrättando af en ny marknad härstädes. Rörande den andra punkten begärde hr Francke votering, som lemnade det resultat, att hr Philipssons förslag antogs med 39 röster mot 4. 6) I afseende på det inkomna betänkandet angående afkortningslängderna för kommunalutskylder under åren 1865 —66, beslutade Stadsfullmäktige att i skrifvelse till Magistraten begära ny undersökning hos de af beredningen uppgifna personer. För de öfriga i längderna upptagna beslutades afkortning af utskylderna. 7) Drätselkammarens förslag om förändrad reglering at tomterna n:ris 3 och 4 å f. d. Hasselbladska ängen godkändes. 8) Hr II. Petterssons ansökan om befrielse från befattningen såsom ledamot i fattigvårdsstyrelsen intill 1871 års slut bifölls, och utsågs i hr P:s ställe hr grossh. P. Möller. 9) Auktionsmäklaren A. Svenssons ansökan om löneförhöjning förordades af hr Philipsson, dock icke hvad sjelfva beloppet beträftade. IIr P. erinrade om, att, efter Carl Johans församlings förening med Staden, antalet auktioner ej obetydligt ökats, hvadan ock auktionsmäklaren borde tillerkännas skälig ersättning för den sålunda uppkomma tillökningen i hans göromål. LTalaren föreslog fördenskull, att från innevarande års början tillsvidare måtte åt ifrågavarande tjensteman anslås 250 rdr årligen i tjenstgöringspenningar. — Ur Francke motsatte sig på det ifrigaste all löneförhöjning, Om auktionsmäklareplatsen förklarades ledig med den nu fastställda lönen, skulle bestämdt öfver 100 sökande till densamma anmäla sig. Yrkade alltså afslag på ansökningen. Afven rörande denna fråga företogs votering, dervid hr Philipssons förslag segrade med 26 röster mot 16.