Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1869, sida 1

trasor höljda fremlingens bröst? Hon visste det knappt sjelf. Då de uppnått gården framför pastorns boning, kastade fremlingen tillfälligtvis en blick på matrosen. Han stod styf och rak på sin stång och pekade med det ena årbladet mot himmelen, med det andra mot jorden, Ett svagt luftdrag drog fram öfver huset. Fremlingen förskräcktes och slog ned ögonen. Det föreföll henne som hade matrosen betraktav henne bistert, och dervid hotat henne med sitt vapen. Hon ansåg det som en synvilla och blickade åter upp förstulet. Men nej, det var verklighet; der stod den lille, märkvärdige karlen med sina stirrande ögon och allvarliga an!etsdrag, och hotfullt rörde han sin mot himlen pekande arm likasom ville han varna henne. — Dårskaper, tänkte fremlingen för sig sjelf, och likasom för att bemanna sig, skakade hon lätt den öfre delen af sin kropp. Pastorn såg denna rörelse och djupt medlidande framlyste ur hans ögon. Han trodde att en feberkyla hade skakat den olyckliga, samt manado till skyndsamhet, Först då han visste att hon och barnet befunno sig i ett varmt, väl inredt rum, lugnade han sig. — Försök nu alt sofra, sade pastorskan, då hon stod i begrepp att jemte Rosa lemna det lilla rummet, — den varma mjölken har gjort ert barn godt, han sotver djupt. Vi skola gå och sörja för kläder, och vi återse hvarandra inte mera i dag. Jag måste veta om ert tillstånd verkligen är sådant, att vi, som ni påstår, inte behöfva rådfråga en läkare.