Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

stor bäge, under hvilken alla hof och dynastier i Europa blifvit mönstrade, plötsligen återvänder till sin utgångspunkt. Frågan är: Montpensier eller ingen. Det synes vara hexeri med i spelet vid de progressistiska organernas plötsliga öfvergång till den orleanistiske kandidatens intressen; de gå nomligen i massa öfver till fienden. Mången går om aftonen till sängs som hertigens oförsonlige motståndare för att om morgonen uppstiga som hans ifrigaste förespråkare. Man tror måhända om dessa personer, att de på det skändligaste sätt låtit köpa sig; men alla orleånisternas skatter Skulle icke förslå till en så kolossal bestickning. Bakom allt detta står en långt starxare makt än penningens, ch denna makt är: nödvändighetens lag! Hvad man än må säga, har Montpensier unionisternas och progressisternas majoritet, tre fjerdedelar af nationalrepresentationen, på sin sida. Man torde dock vid denna framställning a förhållandena i Spanien icke förgäta, att engelsmännen mestadels äro ifriga orleanister, samt att de alltsedan Isabellas fördrifvande med rätt mycken ifver förordat hertigens af Montpensier kandidatur. Visserligen har man dock rätt ofta äfven från detta håll måst medgifva, att Montpensier genom sin villrådighet och passiva hållning gjort sig mycket impopulär, för att icke säga omöjlig. Den ifver, hvarmed , Times-korrespondenten nu. åter uppträder för Montbensier, synes doek vittna om, att hans chancer åter måtte hafva förbättrats. Många tecken tala för, att Isabella och Don Carlos — försonade genom den landsflykt, som de begge nu dela — förenat sina stridskrafter mot sakernas nya skick i Spanien. De klerikala spanska tidningarne uppgifva redan de speciella bestämmelserna i den mellan dem träffade öfverenskommelsen, och , Nacion meddelar följande, som alldeles icke låter osannolikt: ,,Öfverenskommelsen mellan de begge linierna skall tillkännagifvas genom ett af Don Juans begge söner undertecknadt manifest; den äldre, som uppehåller sig i Paris (Don Carlos), har redan ingått på de föreslagna vilkoren, och från Wien väntas oförtöfvadt den yngres, Alfonso, bifall. I detta manifest lemnar Don Garlos de Borbon y de Este ett slags afsägelse på spanska kronan till förmån för sin tant Isabella, hvilken sistnämnda abdikerar till förmån för sin son. De begge bröderna Carlos och Alfonso skola erkännas som första infanter af Spanien och öfverhopas med hedersbetygelser, värdigheter och belöningar; Carlos skulle dertill under sin kusins minderårighet föra regentskapet. Den gamla thronföljden skall terställas genom afskaffandet af den qvinliga arfsrätten till thronen, och om den manlige thronföljaren dör i den ena linien, inträder don andra linien i hans rättigheter. Resultatet af öfverenskommelsen skulle således varn en minderårig konung Altonso (Isabellas son), och Don Carlos som regent. och prins af Asturien. Man kan med skäl fråga sig, hvem som i så fall skulle blifva förmyndare för ,,regenten, enär denne sjelf icke är fullt 20 år. Emellertid är det nog onödigt att rätt mycket fundera på den saken, ty huru ovisst det än må vara, hvem som skall blifva Spaniens konung, icke lärer hvarken Don Carlos. eller Alfonso dertill blifva utsedd. T. o. m. gamla legitimister anse sin sak som förlorad. Cabrera och Iristani, de väl bekanta carlistcheserna, lära beslutat att helt och hållet draga sig ifrån pretendentens stämplingar, och många: andra lära komma att handla på samma sätt. Så länge hufvudpersonerna äro i tillfälle att kontant betala ,,sina trogna, skall det väl dock icke komma att fattas stridsmän ,för legitimitetens heliga sak, och: ett isabelliskt-carlistiskt uppror skulle nog hafva med sig stora olyckor för landet. Den liberala pressen har äfven rätt ofta förebrått provisoriska regeringen att vara allt för lugn i afseende på de reaktionära stämplingarne. Bland de många, som på den sednaste tiden blifvit häktade i södra Arragonien, befinna sig två f. d. carlistiska öfverstar, sex f. d. carlistiska officerare i lägre grader och icke så få prester. Den vigtigaste af de häktade anses likväl vara DBernabe Ruiz, hvilken säges hafva stått i omedelbar beröring med Don Carlos ock de öfriga hufvudmännen i sammansvärjningen. Från Madrid skrifves den 10 dennes till Hamb. Nachr.: Af de i mordet på guvernören i Burgos delaktiga har en blifvit dömd till döden, två till lifstids-, två till 20-årigt och två till 12-årigt tvångs