Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

och om den eno eller andre inte finner sig nöjd, så kan han ju dra sig tillbaka. Sedan Magnus hade förklarat sig nöjd med förslaget, satte de tre förbundne sig närmare tillsammans. En flaska bränvin, som Sauer framtog och som alla tre ganska fritt anlitade, bidrog att lossa tungorna, och snart voro de så fördjupade i ett lifligt, med halfhög röst fördt samtal, som hade det gällt hela verldens väl eller ve. I daggryningen lemnade Magnus med osäkra steg urmakarens boning. Man hade öfverenskommit att han skulle återvända ensam till staden för att ej blifva sedd i Cornelias sällskap. Den sistnämnda hade följt honom ett kort stycke. Då hon återinträdde i Sauers verkstad, fann hon urmakaren inbegripen i ett synbarligen muntert samtal med en fräckt blickande qvinna, som bar ett svagt, sjukligt barn på armen. Utan att förråda någon öfverraskning deltog hon i samtalet, som under sitt lopp äfven berörde barnet. Hon tog det på armen och frågade hånfullt, om hon ej representerade en god moder, hvilket de båda andra besvarade med vedervärdiga skratt och uttryck. Det olyckliga barnet lades derefter med grym vårdslöshet i ett hörn, der endast en trasig rock skiljde det från det kalla golfvet, och knappt en halftimma derefter rykte ett ypperligt kaffe på bordet mellan detta klöfverblad, som skjutit upp och utvecklat sig ur lastens och brottets pöl.