Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

samt blickade frågande på Cornelia, som länge hade suttit med halfslutna ögon, — likasom brydde hon sig ej om de båda männens samtal: Då hon varseblef Magnus blick, nickade hon bifsallande och tilllade högt: — Min kusin är en besynnerlig menniska; du kan inte förtänka honom, atthan tänker på sin egen säkerhet. I ditt ställe inginge jag på hans vilkor, om också endast för att få dörrarne stängda utan att efterlemna synbara spår. — Din öfvertalning behöfs inte, anmärkte Sauer buttert, — om han inte går in på mina vilkor, så beklagar jag att man stört mig midt i natten för ingenting. — Hvad: begär ni för er medverkan? frågade Magnus efter en stunds tystnad. — Inberäknadt faran af en upptäckt så är inte tjugo thaler för mycket, svarade Sauer, — det är öfverhufvud en affär, som jag inte tycker synnerligen om. — Tjugo thaler, upprepade Magnus alltjemt eftertänksamt, — det är en ansenlig summa; men jag är beredd att betala den, sedan företaget är lyckligt utfördt. — Men jag skulle be att få halfva summan i förskott, anmärkte Sauer med en häftig blinkning. — Äfven det går jag in på, svarade Magnus, som ännu hade något qvar af de tjugo fredriksdorer Theodor lemnat honom, — om ni först meddelar mig den plan, efter hvilken ni ämnar handla, och jag derigenom öfvertygas om att den är utförbar. — Inte mer än rätt och billigt, medgaf Sauer, — men för att kunna uppgöra en plan, måste jag noga. få. reda på lokalen. Låt oss således tala öppet med hvarandra,