Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1869, sida 2

statens säkerhet och det allmänna rättstillståndets trygghet. Sverges tryckfrihetsförordning eger, med alla dess brister, den ovanskliga förtjensten att hafva grundat tryckfriheten ivårt land, hvilket derigenom kommit i åtnjutande af det fria ordets undervisande, renande och helsobringande inflytande. Men man hade, när denna förordning utgafs, ännu ej frigjort sig från föreställningen derom, att vissa preventiva bestämmelser erfordrades till ordningens betryggande och till skydd mot frihetens missbruk. Så stadgades, bland annat, om tillståndsbevis för utgifvande af periodiska skrifter, och detta stadgande, i ing med den sedermera i i ten, födde det an3 utgör en abnormitet i vår lagstiftning, hvilken gjort äfven verkliga förbrytelser strafflösa, hvad gerningsmannen angår, Man har yrkat, att afskaffandet af detta kulle vara nog, för att återställa nkta rittstillständet. Men man förbiser då, att vår tryckfrihetsförordning iniller strastbestämmelser, hvilka, då dc drabba den verklige författaren eller tidningsutgifvaren, äro rentaf drakoniska, hvarjemte såsom brott blifvit upptagnframställningar, hvilka icke böra såson sådana anses. Det är af dessa skäl jemte andra, hvilka skola vid den muntliga pröfningen al saken anföras, som jag trott mig böra för slå en fullständig omarbetning af den ni varande tryckfrihetsförordningen, hvartil den man bör känna sig framsör alla andra manad, som, sjelf tidningsredaktör, är underkastad å ena sidan lagens grymma strafrhestämmelser och å den andra de: bitterhet och försmädelse mot det offentliga ordet, som utgöra de oundgängliga följderna at dess missbruk. Hvad jag här vågat framställa, gör dock intet anspråk på att gälla såsom formulerade lagstadganden, cburu jag begagnat paragrassormen, utan blott såsom synpunkter för uppgörande af en ny författning i ämnet, hvilket arbete tillhör lagstiftaren, den der kan åt ämnet egna mera tid och omsorg, i förening med större insigter, än som stå till motionärens förfogande. Jag anhåller således vördsamt om öfverlemnande till konstitutionsutskottet af bilagda förslag till förändring i nu gällande tryckfrihetsförordning. Stockholm den 10 Februari 1869. S. A. Hedlund.