Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 3

och vi äro uteslutna från deltagande deri. Vå. stilla land, på hvilket verldens blickar förr riktades, då det gällde att lösa en hedersfråga, har blifvit skådeplatsen för det skymfligaste schacker. Man tror, att I ären sålda, emedan några sålt sig; men jag vet väl, att I alltjemt ören arfvingar till Cids ridderliga ära. Handeln är död. Industrien är död. Inbördo kriget med sina fasor är nära förestående, oc enär ingen slutsten sammanhäller den sociala byggnaden, så känner man på förhand, att den skall sammanstörta öfver Edra hufvuden. Då jag omfamnar mina barn, tänker jag på Er, och knäfallande beder jag himmelen att framkalla en man till Er räddning, äfven om han på sig skulle sätta den krona, som jag af mina förfäder ärft. Men, ack! folkens räddning kan endast framgå ur tillämpningen af bestående principer, och der andan fattas, kan endast symbolen vara tillräcklig. Endast omkring en sådan symbol kan en skakad nation konstituera sig! Denna sanning är dikterad af min pligt, och den ålägger mig att nu mera än någonsin fortfara i det fasta beslutet att förblifva Er suverän. vDen olycka, som hemsökte mig på thronen, måste för Er vara en säker borgen, att, då jag insisterar på att icke nedstiga från densamma, detta endast och allenast sker för den skull, att jag vill uppfylla de pligter, som Gud ålagt mig, samt emedan hela mitt lif måste vara egnadt Er. Må vi öfverenskomma att åt Spanien återgifva freden, lyckan och äran! Må vi utan harm fördrifva dem, som missbrukat Edert förtroende. Jag skall förlåta dem för Eder godhets skull, i det I sätten mig i tillfälle att visa, det jag icke varit något hinder för Er lycka. Förändringen skall ingalunda blifva blodig, då mitt hjerta kan träda emellan, och då Eder genom oinskränkt rösträtt uttryckta vilja för mig utvisar de män, som skola hjelpa mig att hela landet efter dess olyckor. Må vi åter tillsammans upptaga pånyttfödelsens verk: toleransen och isynnerhet friheten, hvars sinnebild jag är! Må vi bereda en sera af heder och välgång åt Edra söner, hvilka min son Alfons af mig hvarje dag ärer att alltmer och mer älska! Hvad som händt är en dröm! Må vi uppvakna, utan att behöfva påminna oss, att spaniorer skulle behöfva från utlandet begära ett inflytande, som mina förfäder tvärtom lärt Er att utöfva på utlandet. Jag talar tillika som arftagerska till Pelago, Isabella catholica, Karl V och Karl VI, men hufvudsakligast som den af Eder valda, som den, hvilken I vant att lida med Er, vara stolt genom Er samt att vara stark i Er kraft. Jag tillhör Er helt och hållet, och med min son i mina armar skall jag återgifva Eder det, som man röfvat från Er: lugnet, lyckan, makten och Eder tros öfverherrarälde. Denna befängda proklamation skall visserligen icke komma att hafva annan verkan än att lemna ett ytterligare bevis på, huru långt åtskilliga afjordens stora ,, med Guds nåde kunna gå i förblindelse och galenskap. XTNAT Lu