Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 3

hr Westman till föredragande. UTRIKES. FRANKRIKE. En korrespondent i Paris till , Köln. Zeit. återkommer den 7 dennes till ryktena om alliansförhandlingarne mellan kejsar Napoleon och Viktor Emamitel, men yttrar sig nu med mera förbehållsamhet. ,I alla väl underrättade kretsar — säger han — medgifves, att franska kabinettet icke afstått ifrån sina krigiska spekulationer, samt att det efter tilländagåendet af de allmänna valen lätt kan inträffa-en omkastning i den utrikespolitiken. Man hoppas emellertid, att befolkningen så tydligt skall tillkännagifva sina önskningar i motsatt riktning, att kejsaren blir nödsakad att iakttaga samma fredliga hållning som hittills. Det heter i ,,Gaulois för d. 8 dennes: Man talar i härvarande diplomatiska kretsar mycket om vissa aktstycken angående cxkonung Georgs af Hannover affärer, hvilka skulle vara i den franska regeringens ego. Dessa aktstycken, som blifvit samlade af utrikesministern och nedlagda 1 arkiverna, skulle offentliggöras i den händelse, att krig utbryter vid Rhen. Frankrike skall då sätta Europa i stånd att efter dessa handlingar bedöma Preussens beteende mot den olycklige konungen och det hannoveranska folket. Valen till lagstiftande församlingen lära skola ske den 30 och 31 Maj. Thiers har nyligen, till förmån för de gamla krigarne från den första republiken och det första kejsardömet, hållit ett offentligt föredrag öfver slaget vid Waterloo. ENGLAND. En jemförelse mellan den irländska utvandringsstatistiken för förlidet år med berättelserna från de förra åren utvisar så till vida ett gynnsamt resultat, som det häraf framgår, att Irlands befolkning icke längre förminskas på grund af utvandringen. År 1851 emigrerade 214,425 personer, år 1867 endast 88,500, och år 1868 nedgick antalet till 64,961. SPANIEN. Ä Man borde väl med skäl kunna föreställa sig, det exdrottning Babella rätt tydligt skulle kommit till insigt af, att hon och hennes dynasti för alltid gjort ifrån sig i det af bourbonerna så grymt handterade, arma Spanien. Men exdrottningen tillhör den ätt, som fått det endast alltför sanna vitsordet om sig, att den kan ingenting lära och ingenting glömma. Marforis smekningar lära icke i längden vara tillräckliga för att bringa i glömska minnena af kronans glans, och det är förmodligen i ett ögonblick af sinnesförvirring, som den ,,oskyldiga Isabella till sitt fordna folk aflåtit följande manifest: Spaniorer! Alltsedan min barndom, och emedan I så velat, har jag varit den nationella symbolen af Edra frioch rättigheter. Män, som jag öfverhopat med välgerningar, då de framstodo för mig som Edra vänner och försvarare, hafva plötsligen — och sedan de hundratals gånger för mig besvurit motsatsen — påstått, att min dynasti var ett oöfverstigligt hinder för Er lycka, Edert lands ära samt för sitt lands moraliska och materiella utveckling. Mitt hjerta sade, det de talade osanning; men jag ville icke gifva Eder till pris åt ett inbördeskrigs fasor, utan föredrog att låta dessa män utan något hinder från min sida få förfoga öfver regeringen, förmedelst hvilken de sade sig skola göra Er lyckligare, rikare och ärorikare. Gud är mitt vittne, att jag -— om detta resultat hade lyckats — skulle ur min landsflykt hafva välsignat Er, och detta till trots för deras otacksamhet, enär jag skulle varit lycklig attför Ert. o. m. uppoffra min son, samt att, förblifvande ensam, långt ifrån mitt land begråta detsamma. Fem månader ha förgått! Ären I lyckligare? Hafven I förvärfvat större ära? Ären I rikare? Edert ädlaste och renaste blod har färgat gatorna i Malaga och Kadix; Eder ära blef trampad af alla de furstar, som med missaktning afvisade anbudet om spanska kronan; Eder förmögenhet har förminskats. Vårt dyrbara och dyra Kuba är på väg att öfverlemnas åt främlingar, och vår marin, hvars kanoner fordom så stolt dånade på Stilla Oceanen, har blifvit nedsatt till att vara fångvaktare för Elra i bottuen på våra fartyg instängda bröder. Den tolerans, hvars hemlighet min själ fortplantat till Er, utvidgade för Er så småningom den synkrets, som tron öppnar för oss; man har ånyo uppväckt fanatismen genom onyttiga förolämpningar mot Herrans tjenare; och enär våra kyrkors helgedomar hafva stort värde, så har man till och med lagt hand på kalkarne, för att upptaga dem på inventarierna och sålunda förbereda försäljningen deraf. ,Hvilka politiska principer har man bragt till giltighet? Spanien har förlorat sin rang som den sjette stormakten. En stor tilldragelse förestår,