Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 1

härute så länge och frysa, eller tror du att vi befinna oss i Augusti? Cornelias osynlige vän mumlade några otydliga förbannelser för sig sjelf, men bullret innanför antydde att han beredde sig att uppfylla Cornelias begäran att blifva insläppt. Man hörde cen stol flyttas och tassandet af tofflor; ljusskenet försvann från luckan och syntes bakom den smala, öfver porten anbragta rutan; men innan nyckeln sattes i låset, fann Cornelia tillfälle att gifva sin följeslagare några förhällningsreglor. — Han är vid dåligt lynne i qväll, sade hon sakta, — vi måste behandla honom försigtigt, annars ha vi gått den här vägen förgäfves, hvilket vore desto förargligare som jag inte känner någon annan, till hvilken vi kunde anförtro en så betänklig sak. Vi förtiga således ditt namn och stånd, till dess han har beslutat sig för att bjelpa oss. Skulle han vara grof och butter, så bry dig inte derom, — det är hans vanliga sätt — och öfverlemna åt mig att inleda saken. Dörren öppnades nu inifrån, och Magnus varseblef vid den otillräckliga belysningen, att icke ett bristfälligt hybble, som han förmodat, låg framför honom, utan ett envånings litet hus, som vid dagsJjus obestridligen erbjöd en bild af landtlig enkelhet, som svårligen kunde ådraga sig polisens misstrogna blickar. : På honom sjelf verkade denna upptäckt uppmuntrande; mindre förtroendeväckande föreföll honom den framträdande manuen, hvilken lyste honom rakt i ansigtet med en viss oförskämdhet.