Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 1

oo SA med anledning häraf hade regeringen 1867 låtit höra srusthållarne vid de afsutne regementena och kårerna, huruvida de skulle vare villige. att, emot det Jatt de för en tid af 30 år fingo fortfarande förplitva infanteri, erlägga en något förhöjd hästvaansalgilt, ett erbjudande, hvarå det vida öfverväsgande antalet af rusthållarne dels vägrat bifall, dels ej fästat något afseende. Enligt krigsmini ssterns åsigt kunde staten återtaga sina räntor och och åsätta hemmanen rotering, en åtgärd som han likväl af flera skäl, äfren militära, icke vill förorda, utan föreslår i stället; att den afgäld, som i stället för de fordna rustnlngskostnaderna bör vid ifrågavarande afsutna kavalleriregementers och kårers definitiva förvandling till infanteri, emot bibehållande af anslagna räntor, till statsverket utöras, fastställas till 200 rdr pr nummer. För 000 nummer, såsom antalet utgör, skulle denna afgäld uppgå till 600,000, under det räntorna, shvilka skulle få bibehållas, ega ett värde af 830,121, men de hittills erlagda bästvakansafgifterna endast inbringat staten 308,117 rdr, och jemte Jam edelafskaffning och dito underhåll kostat rustiållarne 413,327 rdr. . Alltså 2:dra Lifgrenadier-regementet, Vestgöta regemente, Lifregementets grenadierkår och Smålands grenadierkår, inalles utgörande 3,000 nummer, förvandlas, när nu gällande kontrakter tilländagått, till roteradt infanteri; hästvakansafgifterna upphöra och staten öfvertager anskaffningen och underhållet af beklädnads-, beväringsoch utredningspersedlar; rusthållarne erlägga, i ersättning för kavallerirustningens utgörande, en årlig afgäld af 200 rdr, hvaremot de varda bibehållna vid de rustningsoch angmentsrentor de hittills uppburit; öfverenskommelse träffas med rusthållarne om lämplig ersättning för i bruk varande persedlar, hvilka skulle åt staten öfverlemnas. Då den enhet i beklädnad och beväring, som man sökt åstadkomma vid infanteriet, är lika nödvändig wid kavalleriet, föreslås att med rusthållarne öfverenskommelse måtte träffas af det syfte, att kronan öfvertager anskaffning och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs-, hästoch sadelmunderingspersedlar, emot erläggandet å deras sida af en emot besväret svarande årlig afgift. De indelta trupperna kunna icke fylla behofvet af stamsoldater. Vissa vapen, såsom artilleriet och fortifikationen, kräfva att en längre oafbruten tid egnas åt truppens öfning och utbildning. Handhafvandet af deras materiel tordrar dessutom långt större tjenstgörande styrka, än som lämpligen kan förenas med en indelt organisation. Ätven vid kavalleriet måste, med den särskilta utbildning och färdighet i ridning, som af detta vapen erfordras, en ständigt garnisonerad stam vara i högsta grad önskvärd. Slutligen gifves det flera orter, der behofvet af stam för infanteriet icke skulle kunna genom indelta trupper fyllas. IIufvudstaden med sitt öppna, blottade läge kräfver dessutom en stadigvarande garnison, hvilken icke lämpligen skulle kunna af uteslutande indelt stam utgöras. De ständigt nya uppfinningarne inom krigsväsendet skulle svårligen vid indelta trupper kunna med tillbörlig skyndsamhet, noggrannhet och följdrikhet göras till föremål för de förberedande praktiska prof och undersökningar, utan hvilka man ej bör äfventyra förändring af det bestående. Afven ur denna synpunkt behöfves ständigt garnisonerad stam så af kavalleri som af infanteri. På dessa grunder föreslås att vårfvad trupp bibehålles för a) Läfgardet till häst och fot; b) IIusarregementet Fonung Carl XV; c) Artilleriet; d) Eortifikationstrupperna; e) Vermlands fältjägareregemente. Då värfvad trupp äfven torde böra afses för den stora del af beväringsmanskapet i Blekinge och Södermöre, som för lendtförsvare är att påräkna, föreslås att marinregementet öfverföres från sjötill landtförsvaret och under benämning af Blekinge värfvade skarpskyttekår organiseras på en bataljon af 4 kompanier med tillsammans 500 man. För vinnande af besparing i underhållskostnaderna för värfvade infanteriet föreslås: att lifgardesregementerna till fot må, i den mån sådant, med afseende å förevarande organisationsförslags bringande till verkställighet, kan finnas lämpligt, förminskas hvartdera till en kår af 500 man, dock un er förutsättning att behofvet af garnison fylles genom inkommenderande till hufvudstaden af indelta trupper till en styrka af ett regemente eller 2 kårer. Hvad beträffar Vermlands fäljägareregemente, så betingas bibehållandet af väpnad trupp i VermInnd, bland annat af nödvändigheten att åt Vermlands talrika beväring bereda tillräcklig stamtrupp, enär Vermlands regemente icke, utan allt för stor rubbning i förhållandet emellan stam och beväring, kan med sig införlifva och krigsbilda en beväringsstyrka, hvars åldersklasser i medeltal uppgå hvardera till omkring 1,490 man. För att bringa organisationen af Vermlands fältjägareregemente i öfverensstämmelse med systemet för värfvade kårernes sammansättning, föreslås att bemälte regemente förändras till en kår, formerad på en bataljon at 4 kompanier med tillsammans 500 man. I afseende på manskapets ålder och pensionering, anses åtskilliga förändringar i nu gällande bestämmelser nödiga. ena sidan bör indelta soldaten och ryttaren vara skyldig att vid fyllda 45 års ålder lemna tjensten med rättighet till understöd från Vadstena kriogsmanshucdleacga cs vida hanc tianctat;A