Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 3

Blavdade ämnen, 7 Sekularår. I ,,Lunds Veckoblad läses efte en utländsk tidskrift: Innevarande år är ett sekularår för tvenne i mensklighetens historia högt framstående män. Närapå samtidigt med hvarandra föddes för hundrade år tillbaka Napoleon I och Alexander v. Humboldt. Den förres rykte öfverstrålade länge alla hans samtidas, men efter en kort och lysande bana försvann denna landeröfrande och menniskoföraktande l-rigshjelte hastigt ibland tidens dunkla skugggestalter, medan den fredlige verldssorskarens och menniskovännens namn förblifvit en fortfarande utmärkelse för ärhundradet. Humboldt sökte icke alt, såsom sin ärelystne årsförvandt, göra menskligheten till eit medel för sina personliga mål och sin ära, utan egnade tvertom hela sin personlighets såväl fysiska som andliga kraft, sin förmåga och sina insigter åt mensklighetens tjenst och uppfostran. Född tjugu år efter Göthe samt tio efter Schiller har Humboldt inom vetenskapen gifvit sin prägel åt det tidehvarf, som inom litteraturen emottog sin stämpel af de förra. Redan från första början hade Alexander v. Humboldt ställt för sig såsom lef. nadsuppgift att uppfatta och genomtränga naturläran såsom ett sammanhängande helt, ända ifrån tyngdens lagar till de lifegande kropparnes gestaltnivgsdrift. För detta ändamål hade han tidigt hängifvit sig åt betraktandet af naturen, såval himlarymden som jorden och dess alster, såsom ett genom inre krafter i rörelse hållet och lifvadt verldsallt. Och sedan han genom studier i astronomi, geognosi, zoologi och botanik samt fysik och kemi utrustat sig för iakttagandet och ett riktigt bedömande af de kosmiska företeelserna, anträdde han dessa stora verldsresor, hvilka lemnade honom tillfälle att genomvandra och utforska alla jordens zoner och områdena för de mest olikartade menniskoracer, växter, vulkaner och geologiska lager alltifrån Sydamerikas alpartade tropiklandskap ända till Asiens öde steppnatur samt att framställa desamma i vetenskapliga arbeten, hvilka utbredde hans namns rykte öfver hela den civiliserade verlden. Då Alexander v. Humboldt, efter långvarigt uppehåll i främmande länder samt efter att i Paris hafva utgifvit det jätteverk, som innehöll de vetenskapliga resultaten af hans resor, återvände till sitt fädernesland, der en politisk och kyrklig reaktion hade att nedtrampa och förqväfva den nationella gnista, som de store skriftställarnes arbeten antändt ech som besrielsekrigen 1813—1815 hade kommit att uppflamma till en hela Tyskland genomvärmande och upplysande låga; då vaknade i hans själ den räddande tanken att gentemot en abstrakt filosofis allt förskönande dialektik kalla till lif ett friskt nationalt andligt lif med tillhjelp af den empiriska vetenskapen samt söka att höja detsamma utö:ver det beståendes omkliglieter. Han höll då, åren 1827 och 1828, inför en åhörarekrets af lärde, embetsmän och affärsmän samt deras samiljer, i sångakademiens stora sal, samt tillika inför ett auditorium af studerande från alla fakulteter i berlinska universitetets stora aula, sina epokgörande föreläsningar öfver den fysiska verldsbeskrifningen, föreläsningar, från hyilka en fullständig omsvängning daterar sig inom naturvetenskapen, som från denna tid, i stället för filosofien, blef den ledande bäraren för den vetenskapliga forskningen äfvensom den allmänna litterära bildningen inom Tyskland. . . Dessa foredrag, dessa ,fria konversationer öfver naturen, företog sig Humboldt sedermera i sitt sjuttiofemte lefnadsår (1844) att utarbeta och nedskrifva samt fortsatte dermed till sitt åttionionde åldersår (1958), då han fulländade desamma. De utgöra de fyra band, som bära namnet Kosmos, denna böckernas bok för det nittonde århundradet. Ett år efter afslutandet af Kosmos slutades äfven den store naturforskarens kroppsliga lif. Hans arbete har redan burit de rikaste frukter, i det de berömda upptäckter på naturvetenskapens område, hvilka skett under det årtionde som förflutit sedan Humboldts död, icke blott finnas antydda i hans verk, utan förutsedda såsom nödvändiga kompletteringar af hans enhetliga natursystem. Ilit höra den genom spektralanalysen ådagalagda likformiga beskaffenheten af materien hos solens omhölje samt hos andra verldskroppar och den materien som förefinnes å vårt jordklot; vidare upptäckten af naturkrafternas konstanta mått, bestående deri, att krafternas uppenbarelseformer enlast vexla och öfvergå i hvarandr. tan att naturhelhetens kraltmått derigenom förändras; slutigen den allt mera stadga vinuande insigten om dentiteten af de olika naturföreteelserna, såsom värme, ljus, magnetism och elektricitet samt röelse, hvilka samtliga härflyta ur en och samma irkälla samt lemna det mest dirckta bevis för laan om verldsaltets enhet, såsom den är framstäld Humboldts Kosmos. ge En Borghia i våra dagar. I dessa dagar nar i Paris en arrestering egt rum med anleding af följande besynnerliga och mystiska tilllragelse. M:me B. bebor i Champs-Elyses, rue de Ponievre, en praktfull och dyrbart möblerad väng. Hon är ett bland Paris vackraste frunimmer. Hennes förbindelser inom en viss krets io talrika; hennes skönhet, qvickhet och ele