Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 2

med hvarje enskildt föremål var inlindad i silkespapper och instucket mellan bladen I ensamheten öppnade hon gerna de små paketen och betraktade dem andäktigt hvarvid hon förvånades huru märkvärdig hennes åskådningssätt hade förändrats under årens förlopp. Men om matrosen der utanför hennes fönster ej hade varit så sysselsatt eller snarare så känslolös, så skulle han kunnat läsa hennes tankar i hennes täcka ansigte, så klart och tydligt afspeglades de deruti. Hon öppnade ett i brefform sammanlagdt papper. Det innehöll en af Fortis utförd teckning af prestgården. Rosa log. — Det är nu tio år sedan han tecknade detta, tänkte hon, — jag var då ännu ett litet barn och han gick i skolan. Hvad skulle han väl säga, om jag nu visade honom konstverket? Han skulle troligtvis rifva sönder det, och derför är det bäst att jag gömmer det. Papperet hopveks åter sorgfälligt, försvann, och ett annat öppnades. Matrosen vände sig bort förargad och fäktade med årbladenEn ljus hårlock hade fallit ur paketet. — Hur barnsligt! utbrast Rosa halfhögt vid åsynen af denna relik, — äfven af honom, tillade hon saktare, — och äfven tio år gammal. Pappa klippte honom då, och jag gömde den här locken för att se om hans hår skulle bli mörkare med tiden, som han alltid påstod. Hon lade hårlocken bredvid sig på bordet. — Ack, då var han en så god menniska, lästes tydligt i hennes blickar, som ännu voro riktade på locken, — men äfven