Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1869, sida 1

Han såg sparsvar, höns och dufvor, han såg röken från de båda närmaste skorstenarne och de torra bladen, hvilka hvirflade omkring i en burtig ringdans innan de sjönko ned på den våta marken. Han såg Fortis och Gabriele, hvilka oaktadt det dåliga vädret regelbundet besökte den kära prestgården, och åter såg han det goda kyrkoherdeparet och den förståndiga Rosa med sin nyckelknippa, hvilka alla tre gladde sig så hjertligt åt de kära gästerna och ej ville släppa dem ifrån sig så snart. Han såg herr majoren von Hainfeld, som stundom äfven helsade på och frågade efter allas befinnande samt vid afskedet välvilligt tryckte herr kyrkoherdens hand och frågade, om han för den kommande vintern behösde något, så att han personligen kunde draga försorg om hans önskningars uppfyllande. Vidare såg han skogvaktaren Herzbusch, som inställde sig hos kyrkoherdefrun eller Rosa, för att jemte en helsning från majoren aflemna en hare celler en hjortstek. Magister Deus kunde ej heller undgå hans uppmärksamhet, ty han visade sig flera gånger i prestgården, under föregifvande att rådgöra med herr pastorn om en ny läromethod, men i sjelfva verket för att estersorska, om han ej kunde göra nåsra nya upptäckter rörande den unge herrns sienders anslag. Dervid bar han sin Söndagseftermiddagsrock och en svart, något flottig cylinderhatt, samt föreföll så anspråkslös och beskedlig, som skulle han falla i vanmakt vid åsyren af en döende fluga eller vid smällen af ett laddadt gevär. Allt detta såg den raske matrosen, och andra sågo det äfven. Men han upptäckte