DPiokussionen sistlidne —om till prinsessan Lovis . Ordet begärdes och erhölls först af hr Ola Vela on Olsson. Under det kela svenfolket bi ama ckono, ja, då hungersnöd till och a delar af landet, hade man a brudgåfva med herrskar i vi icke väntat, att ett anslag, rande, skulle bli begärdt. Ilvarje t ar e sjelt gifva sin dotter udgålva. när hon skall träda i äktenskap, och under nuvarande förhållanden synes det, som om IL. Maj:t konungen bort göra detsamma, s så mycket mer som han har i inkomsster at staten a en och en half million. Af en så stor summa kunde väl on besparing, motsvarande den begärda brud ha blifvit gjord. Af dessa skäl ämnade lör afslag å statsutskottets utlåtande. Ur Hörnfeldt, som hörde till utskottets leda ter, hade icke mot dess beslut reserverat si då talaren nu ämnade yttra sig der angifva skälet till ett så eget förhållande. ha ade tänkt reservera sig och i detta afseende insunnit sig i dess lokal 4 timmar sammanträde, men då icke träffat någon af dess tjenstemän derstädes. Ilan tänkte sig då att följande dagen inlemna sin reservation och kunde ic föreställa sig, att icke de vanliga 24 timmarne för ionens inlemnande skulle vara tillräckliga. Emellertid befanns det redan vara för sent och reservationen blef icke bifogad utskottets utlåtande. Iyad beträffade sjelfva saken, så medgaf tal. att det vid tanken på de stora handlingar, som utgått från tronen, kändes smärtsamt att nödgas motsätta sig det begärda anslaget; men om å anan toges i betraktande dels den betryckta ng, som i allmänhet vore herrskande i landet och den hungersnöd, som hemsökte vissa landsdelar, dels ock den allmänna opinionen, som tillräckligt tydligt uttalat sig i denna fråga, ansåg han det vara hvarje folkrepresentants pligt att fritt och oförbehållsamt uttala sin mening. Det vore tal. obekant, huruvida det är vanligt, att andra länder vid tillfällen sådana som det ifrågavarande plägade lemna slika bidrag; han hade sig icke heller bekant huruvida de länder, från hvilka vår drottning och våra hertiginnor härstammade, hade lemnat dem brudgåfvor; men om så ock varit förhållandet, kunde vårt land icke jemföras med dem, allra minst nu, då tusentals af dess söner ropa på bröd, och då hela nationen vore tryckt af svåra ekonomiska bördor. När tal. tog allt detta i betraktande, nödgades han yrka atslag, om det ock skedde i strid mot en älskad konungs vilja. Or Srensen fann utskottets motivering alldeles för knapphändig. Utskottet hade antydt, att sådana gäfvor som den ifrågavarande vore vid dylika tillfällen öfligt bruk. Det hade varit godt, om utskottet i detta hänseende framlagt några fakta. Nu hade utskottet föredragit att undanhålla alla sådana upplysningar, hvarigenom representanterna kunnat bilda sig ett klart och på skäl grundadt omdöme om frågan. Det borde icke förtänkas en representant från det fattiga Småland, om han i likhet med hvad sor it skett attalade sin men vara, att landet ej har råd till utgifter at förevarande beskaflenhet, och om han vid detta tillfälle frambure inför rep ett uttryck af det verkliga tillståndet f rande i denna provins, hurusom nöden verklivon är mycket stor och hurusom de allmänna pålagerra äro och bli alltmera tryckande. Tal. hade visserligen från b ämnat begära, att utlåtandet måtte återremitteras, på det utskottet måtte åläggas att bältre än som nu skett motivera sitt förslag; men då andra talare redan yrkat afslag, förenade sig tal. i detta y från Kristianstads län vill le icko skulle väl folket erhålla om sin representation i all så stora summor bortslösas, eller beviljas, såsom tal. rättande tillade. Yrkade derföre afslag. Hr Östman. Det vore ej tal:s mening att fram; den förevarande frågan; men sig skyldig att ge sin mening tillkänna så vigtig angelägenhet. . ansåg behofvet af det begärda anslaget vara ida mindre än behofvet af besparingar. och ville derför rösta för afslag. Hr Jöns Påhrsson ville icke heller framkalla någon diskussion, men då han vore motionär skulle det se underligt ut, om han befunnes stillatigande. I fall det begärda anslaget beviljades skulle det gripa folket med smärta, och denna smärta skulle gripa vida omkring sig, och fästa djupa rötter, isynnerhet bland betolknå ngen i de trakter, der hungersnöden för närvarande vore en hemsk, men daglig g Den kraftigaste vältalighet ansåg tal. vid detta tillfälle vara att lägga ett tyst nej i omröstningsurnan. lr C. J. Bengtsson inskränte sig till att tillkännagifva, det han komme att rösta för afslag. IIr Kjelbnan gjorde ett liknande yrkande, hvilket af tal. skriftligen motiverades. Statsrådet . af Ugglas anhöll att med anledning af framställda anmärkningar få lemna upplysningar om, huru vid tillfällen som det ifrågavarande plägar tillgå. Först ville dock tal. halva anmärkt, att brudgåfvor till prinsessor hade gammal häfd för sig, emedan den varit lagligen bestämd redan i 1347 och 1412 års landslag. Derstådes vore nemligen 6 fall bestämda, då konungen egde rätt att utskrifra gärder, och ett bland dem var då konung bortgifte sin dotter. Denna samma lag var gällande under Carl X1:s regernigstid. Genom testamente hade denne konung för