Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1869, sida 2

etsskicklighet, lärer utvägen att från en bank indfå förlagslån följaktligen vara öppen blott i det all, att han lyckas finna någon vederhäftig löftesman för den skuld, han ämnar ikläda sig; men, om borgenssystemet redan i förhållande till den större affärsrörelsen anses förkastligt, torde detsammas utsträckning till arbetsklassen i ännu högre zrad böra undvikas. För att nu i någon mån afhjelpa behofvet af en åneinrättning för arbetsklassen, har jag föreställt mig, att ifrågavarande, å bolagets rörelse under utskänkningsären 1S66—1868 förtjenta medel så mycket heldre böra tagas i anspråk, som det vore högsta grad önskvärdt, om dessa tillgångar, hvilka viss mån undandragits produktionen, kunde komma att till densamma återgå. Sannolikt skola anIra förslag till medlens användande väckas; men svårligen torde något vara mera behjertansvärdt. Jag hemställer fördenskull, att ofvannämnda belopp måtte af Göteborgs Utskänknings-Aktiebolag anslås till en Låneinrättning för. arbetsklassen i Göteorg; samt vidfogar törslag till reglemente för en dylik inrättning, i afseende å hvilket förslag jag uiber mig få anföra följande motiver: Genom medlens fördelning å två särskilda fonder, af hvilka den ena, Grundfonden, uteslutande skulle placeras i inteckningar, företrädesvis uti arbetare tillhöriga fastigheter, under det den andra, Utlåningsfonden, skulle användas till förlagslån åt näringsidkande arbetare, åstadkommes, å ena sidan, att arbetare, hvilka äga eller ämna uppföra hus, erhålla tillfälle till amorteringslån, under det å andra sidan, i händelse utlåningsrörelsen från den sistnämnda fonden skulle misslyckas, endast en del af medlen böra kunna gå förlorade. Bestämmelsen om de från utlåningsfonden utlemnade försträckningarnes återgäldande, genom månadtliga afbetalningar, åsyftar att så mycket som möjligt underlätta liqviderna för vederbörande låntagare. Visserligen uppstår härigenom för styrelsen ej så ringa besvär; men, då förhållandena inom detta samhälle städse gifvit vid handen, det personer aldrig saknats, hvilka varit beredda att, med uppoffring af tid och möda, använda sina krafter, då arbetsklassens sanna fördelar kunnat befrämjas, är det antagligt, att ifrågavarande omständighet icke skall komma att utgöra hinder för vinnande af det biträde från sådana personer, som utgör ett oeftergifligt vilkor för en god förvaltning. Det föreslagna maximibeloppet af lån från utlåningsfonden har sin grund i närvarande förhållande, i afseende å fondens eventuella storlek. Om mitt förslag godkännes, har jag föreställt mig, att två tredjedelar af medlen, eller omkring 20,000 rdr, skulle afsättas å grundfonden, samt att återstående tredjedelen, eller omkring 10,000 rår, skulle tillfalla utlåningsfonden. Så framt ett ej alltför ringa antal personer genast från början skulle från sistnämnda fond kunna erhålla lån, är det följaktligen nödvändigt, att maximibeloppet icke får öfverstiga ofvannämnde summa, hvilken ju i framtiden kan höjas, då omständigheterna det medgifva. Ehuru det är svårt att på förhand uppgöra beräkningar, huru lånerörelsen från utlåningsfonden skulle komma att gestalta sig, har jag likväl ansett mig böra förslagsvis uppställa följande kalkyl: Af beloppet 10,000 rdr kunna utgå: 5 lån å 250 rdr, utgörande 1,250 rdr. 10. 200, 2,000 ,, 15 150 2,250 20 .109, 2,000 50 50 3 2500 S:ma 10,000 rdr; således tillhopa 100 lån, utvisande, att genast från örjan ett ej obetydligt antal personer kunna komma i åtnjutande af de med låneinrättningen åsyftade fördelar. I händelse, såsom man bör hoppas, liqviderna sedermera ordentligen fullgöras, sättes styrelsen i tillfälle att månadtligen kunna utlemna nya lån; hvadan personer, hvilkas låneansökningar icke genast kunnat bitallas, vinna utsigt att inom kort tid derefter undfå försträckningar. Det ligger i sakens natur, att de närmare föreskrifter, hvilka för beviljande af lån må anses erforderliga, icke kunna erhålla plats uti ett reglemente, hvilket deremot bör åt en nitisk och ltraf full styrelse inrymma rättighet att i sådant a ende besluta. I anledning häraf har jag uti slaget icke intagit andra stadganden, rörande förvaltningen, än de, hvilka afse sättet för val af styrelse, kontroll öfver förvaltningen samt de allmännaste kompetensvilkoren för åtnjutande af lånerätt, hvilka stadganden, likasom öfriga i reglementet ifrågasatta bestämmelser, icke torde påkalla någon närmare motivering. Slutligen får jag, i afseende å förslaget derom, att inrättningen skulle ställas under Stadsfullmäktiges tillsyn, uttala den förhoppning, att den nya samhällsinstitutionen, om densamma kommer till stånd, helt säkert skall blifva lika mycket egnad att från kommunens representanters sida tillvinna sig det bifall, hvilket för öfvertagande af en dylik fillsyn måste förutsättas, som de många andra samhällsnyttiga inrättningar, åt hvilka bemälte representanter icke vägrat sitt kontrollerande hägn. Göteborg den 16 November 1568. A. Pluilipsson. Förslag till Reglemente Ö — DA —