Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1869, sida 2

nat ordet ,,onkel, då hon, efter att hafvs öppnat dörren till det yttre rummet, plötsligt befann sig midt framför kusin Theo dor, som just ämnade gå ut. — Är dej tillåtet din hörsamma niöee att efterfrågs ditt värda befinnande? Men jag ser at du haft en förträfflig natt, annars skull du ej ha förekommit mig med ditt morgonbesök hos vår patriark. — Tokiga barn, brummade Theodor i det han ryckte på axlarne och nalkades dörren, — af dig kan man aldrig vänta något förståndigt. — kTäcktes herr kusinen alltid bibehålla denna tro, bad Gabriele med en djup nigning, hvarefter hon sväfvade fram till dörren midt emot. Raskt klappade hon derpå. — Stig in, ljöd en barsk stämma inifrån, och straxt derefter inträdde hon till majoren. Gubben stod orörlig vid fönstret och blickade ut på gården. Hans pipa rökte likt en skorsten, och för att synas riktigt likgiltig, trummade han med högra handens fingrar mot fönsterbrädet. — God morgon, min käre, vördade patriark! utropade Gabriele, då hon hunnit till midten af rummet, der hon stannade och afvaktade en välkomståtbörd af den gamle herrn. — God morgon, broms, svarade majoren barskt, utan att vända sig om. — Man tycks inte vara riktigt fullsöfd, anmärkte Gabriele med den likgiltigaste ton i verlden, — jag skulle derför råda herr patriarken att genast fullborda det försummade. Majoren svarade ingenting på detta anfall, men rökmolnen flögo hastigare öfver