Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1869, sida 1

TRANKRIKE. I lagstiftande församlingen hade Biisse framställtf en interpellation angående de inre tillståndeti landet, om hvilken man nt erfar följande enskildheter: Församlinger är delad i nio afdelningar, och efter ar betsordningen skola fyra af dem gifva sit! samtycke till en interpellations framställande, innan den får företagas till diskussion Nu var förhållandet sådant, atttre afdelningar röstade för och fyra emot, under det åsigterna voro mycket delade i tvenne, der icke heller någon omröstning hade skett. Vid detta förhållande lät presidenten i lagstiftande församlingen, Schneider, frågan komma för församlingen i sin helhet, utan att fråga statsministern till råds — en hittills oerhörd djerfhet. Här uppstod en skarp diskussion, i det Buffet och Andelarre, understödda af Thiers, fordrade, att de tvenne afdelningarne skulle tillfrågas ånyo, hvilket Rouher på det bestämdaste satte sig emot. Vid omröstningen segrade regeringen med 112 röster mot 101, den minsta röstöfvervigt som regeringen under lång tid haft. Det berättas, att flera af de eljest regeringsvänliga medlemmarne, som denna gång uppträdde mot densamma, sjeifva förundrade sig öfver, att de blifvit så manstarka. Bland de 112 funnos icke mindre än 7 kejserliga kammarherrar eller stallmästare, under det 6 andra hofmän afhöllo sig från att rösta i denna kinkiga sak. Den förre oppositionsmannen Darimon röstade denna gången med majoriteten, hvilket antages som bevis för, att han brutit med sina tordna kolleger. Förhandlingarne om den inre och yttre politiken skola nu troligen först förekomma vid diskussionen om finansförslaget, dock heter det, att. oppositionen har för plan att framställa en ny interpellation och dervid uppmana regeringen att återställa den diplomatiska förbindelsen med Mexiko, enär de franska intressena alltför mycket lida under de nuvarande förhållandena. Regeringen skall således knappast undgå nya obehagligheter på grund af det mexikanska äfventyret, hvilket i så hög grad nedsatt Frankrikes militära anseende och politiska inflytande. Vi hafva förut omtalat den stora harm, som grefve Bismarcks sednaste tal väckt i den franska pressen. Märkligt är, att ,,Journal Officiel hittills icke haft ett ord att säga härom. , Temps önskar, att franska regeringen må blifva interpellerad i lagstiftande församlingen med afseende på den preussiske premierministerns ännu en gång upprepade yttrande om, att ett krig förlidet år stod för dörren i Europa. ,lir Rouher — säger ,,Temps — begär ju alltid tydliga och bestämdt formulerade interpellationer, och en interpellation i detta ämne skulle åtminstone ega detta företräde. .France uttalar sig på ett mycket ovänligt sätt om Bismarcks tal; bland annat säger nämnde tidning: ,Då den preussiske ministern är så öppenhjertig mot andra, bör man äfven vara det mot honom. Vi vilja derföre oförbehållsamt säga honom, att hans sednaste tal väckt den pinsammaste öfverraskning öfver allt i Europa. Detta häftiga uppträdande, detta brutala språk passar ej för vårt århundrade. Preussen har blifvit stort genom eröfring. Att det är stolt öfver sina segrar och eröfringar, kunna vi väl förstå; men månne det