Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1869, sida 1

— Nina hästar skola snart hemta sig, sade han ester ett kort besinnande, — endast ännu ett år likt detta, och du skall få se en stor förändring på mitt gods. Föröfrigt förlänger jag mitt besök, emedan jag här kan lära mycket af din utmärkta landthushållning, som kan komma mig till godo hemma. — Heh, menar du det, min vän? frågade majoren och betraktade Theodor genomträngande, — men också je ville lära något, heh, nemligen hvad du egentligen har på hjertat, ty ett ändamål har du, emedan du så tidigt skänker mig äran af ditt besök, och så varmt lofprisar mina hästar och min landthushållning. — Ett ändamål har jag visserligen, käre onkel, svarade Theodor med förställd förlägenhet, — men det brådskar ju ej, och jag vet inte om jag gör rätt att så här tidigt — — — Inga krokvägar, för mig är det tidsnog på dagen. Säg ut hvad du har att säga, min vän, antingen det är angenämt eller obehagligt, heh! — Det beror på från hvilken ståndpunkt du uppfattar det, återtog Theodor i det han framtog och öppnade de pergamentrullar han hade emottagit af Magnus. — Hxad tusan ser jag! utropade majoren och hans ögon erhöllo en högre glans, medan han åtskiljde de gamla familjedokumenterna, — det är ju samma handlingar, hvarom jag så många gånger förgäfves bedt min aflidna svägerska, heh! Jag trodde att de för längesedan voro förlorade. — Du har väl inte fått, dem af Magnus? frågade han plötsligt, hvarvid han drog sin panna i hotande veck och