statsministrarne, chefen för landtförsvars-departementet, andra kammarens talman, öfverståthållaren, corps diplomatique samt militära och civila embets-och tjenstemän, ledamöter af skarpskyttekåren m. sl. oas Dansen, som började klockan half 9, fortgick i 2:ne Salonger med stor liflighet, efter hr Ringvalls orkester, som blanu andra nya dansnummer utförde den särdeles vackra zakken Main-Klänge af Parlow samt en af hr Ringva.! Smakfullt arrangerad Marco-Spada-francaise. — Såväl i innersta rummet åt Åalmskillnadsgatasom i 2:ne salonger åt Beridarebansgatan voro förfriskningar i rikligt mått tillgängliga hela aftonen. Den särdeles vackra och briljant upplysta lokalen, i förening med desmakfulla damtoiletterna och de många uniformerna, gjorde denna bal som vanligt till en af de briljantaste bland hufvudstadens vinternöjen. I trapporna vid ingången var grenadiervakt ur konungens andra lifgarde uppställd. (Dagbl.) — Andra kammarens tillfälliga utskott n.ris 1, 2 och 3 hafva i förrgår på förmidd. haft korta sammanträden och deränder utsett till ord(förande: n:o 1 hr Gumeelius, n:o 2 br A. W. Nilsson och n:o 3 hr Lindhagen. . Sbocjwkolms läns sparbank. Aftous bladet meddelar en tabellarisk uppgift om Stockholms läns sparbanks rörelse och ställning under hvartdera åren 1862—1868, hvilken utgör ett ytterligare bevis derpå, huru märkligt sparbankerna si landet under närvarande tid gått framåt. Stockholms läns sparbank, som öppnade sin verksamhet år 1862 i Oktober månad med ett räntefritt lån å 2,500 rdr, som af Stockholms läns hushåll ningssällskap tillsvidare försträcktes sparbanksdirektionen, har sedan den tiden så vunnit i förtrosende att delegarnes behållning för närvarande utgör cirka 1,050,000 rår, i sanning ett ganska vgckert resultat. Större delen af denna är utlånad mom länet, dels emot inteckning i fast egendom, sdels till korporationer för odlingsarbeten och allmänna byggnadsföretag. Sparbanken har härigenom i dubbelt hänseende gagnat länet, dels genom uppsamling af de mindre kapitalen från 25 öre Jill större belopp, dels genom deras användning till jordegare såsom lån. — Lil praktfullt norrsken visade sig d. 3 om aftonen och tilldrog sig en synnerlig uppmärksamhet. Dess flammande eller lågande egenskap, som först upptäcktes vid högre latituder än Stockholms, visade sig, säger D. A., tydligen denna gång, och skenets färgskiftning, som var omvexlande, visade en olika grundton från åskås dares olika observationsställen inom hufvudstaden. Sålunda då några funno den stöta i guldflammigt rödt, företedde den för andra en matt blekgrön nyans; dock syntes norrskenet för alla sammanstämmande att åt nordvest visa en tydlig röd färgskiftning. — Er festlighet. I Stockholmsposten läses: Vi kunna icke underlåta att omtala en ganska egendomlig fest, som i Tisdags afton firades i Klara elementarskolas rektorsklass. Den 2 Febr. 1859 började undervisningen i den då nybildade Lärokurs för fruntimmer, som hade till ändamål att införa qvinnan på sådana områden inom vetandets verld, hvilka förut varit för henne otillgängliga. Några för saken varmt intresserade vetenskapsmän, hvilka insett orättvisan deruti att qvinnan skulle utestängas från möjligheten att tillegna sig all högre odling, hade satt sig i spetsen för företaget. Undervisningen fortgick genom fria föreläsningar, hvarunder eleven gjorde anteckningar, hvilka sedan granskades af lärarne. Fullkomlig valfrihet i afseende på läroämnen var rådande; frihet att vara näreller frånvarande vid lektionerna äfvenså; men detta oaktadt, eller kanske just derföre, funno lärarne, att aldrig några lektioner med mera uppmärksamhet blifvit åhörda. De elever, hvilka voro nog lyckliga att deltaga i dessa lektioner, erhöllo dels utvidgade kunskaper, dels en kraftig väckelse att fortgå på den redan beträdda banan. De erkänna med tacksamhet, att om de under de 10 år som förflutit kunnat verka något till medmenniskors gagn och upplysning, hatva de derför att tacka lärokursen. Det var derföre för dem en kär pligt att ännu en gång få återse sina lärare på det gamla lärorummet för att der betyga dem sin vördnadsfulla erkänsla och hängifvenhet. Den 2 Februari 1869 samlades på elevernas inbjudning alla de af lärokursens lärare, hvilka befunno sig i hufvudstaden, för att gemensamt fira minnet af den dag, då lärokursen började sin verksamhet. Af de 53 elever, som voro uppskrifna i den första katalogen, voro omkring 40 närvarande, ett bevis på den vigt och det värde, fom alla eleverna fästade vid minnet af denna dag. Den enkla festen började med ett föredrag af hofpredikanien Lithner, hvilken varit lärokursens religionslärare. Han vidrörde i korthet de svårigheter lärarne haft att bekämpa i strid mot de fördomar, som trångsintheten och okunnigheten uppställt. Derefter framträdde en af eleverna för att i kamraternas och sitt eget namn uttala de varma och bjertliga känslor, som genomströmmade alla. Ion påminte om den tid, då en talrik och kunkapslysten skara, full af mod, förtröstan och hopp, första gången intagit skolbänkarne, och deras glädje då de sett det korta tillkännagifvandet i tidningarne, undertecknadt af lärarnes namn, liknande detta vid kyrkoklockans maning till gudstjenst, om den gudstjenst i anda och sanning som der blifvit hållen, om huru såningsmännen nedlade det goda utsädet, och huru man deraf hoppades skördar för evigheten; ty det som sås i kärlek, uppstår i välsignelse. Största fördelen af undervisningen satte hon deri, att elevernas känsla för pligt och ansvar hade blifvit väckt, och att deras reflexionsförmåga blifvit utbildad. Hon slutade med. ett: Gud välsigne och bevare våra dyre lärare! En annan af eleverna framsade några vackra verser af innehåll att lärokursen hade spridt ljus öfver qvinnans verld, och att om lärarne glömt dem för nya skaror af elever, hade de icke glömt sina lärare, utan förvarat deras bilder i minnets Pantheon, kringflätade med tacksamhetens rosor. Sedan elverna slutat uppträdde den ene läraren efter den andre med föredrag såväl i bunden som obunden form. Den förste af dem, professorn A. H. Fock, gjorde en intressant historik öfver lärokursen, orsakerna till dess uppkomst samt följderna deraf. Alla ordningsreglor, stadgar och systemer voro inbegripna i det enda ordet ,,frihet, och talaren erkände att, åtminstone för sin del, han här hade blifvit öfvertygad om denna grundsats förträfflighet. Såsom, en omedelbar följd af lärokursen nämnde han seminariet för bildande af lärarinnor. I detta läroverk ingingo de flesta af lärokursens lärare och sex af lärjungarne såsom biträdande lärarinnor. Han omtalade de olika områden som blifvit öppnade för qvinlig verksambet, såsom telegrafoch postverket, sparoch enskilda banker, kontor och industriella yrken. De frivilliga skolorna voro också en omedelbar följd af lärokursen, de voro anstalter der de fattigaste klassernas barn kärleksfullt undervisades i det sanna, det goda och det nyttiga, och han slutade med att uppmana eleverna att fortgå i sin välgörande verksamhet såväl uppåt som nedåt. Sedan denna del af festen var slut samlades såväl lärare som lärjungar hos en för detta elev, i hvilkens angenäma hem aftonen tillbringades i otvungen glädje. — Stora teatern. Den kongl. familjen skulle den 5 dennes öfvervara representationen af Brölloppet på Ulfåsa, hvilket stycke, som i Köpenhamn vunnit mycken framgång, kronprinsen af Danmark önskat att få se uppfördt i Stockholm. — Barnkonsert för småländingarne. I Måndags hade föreståndarinnan för en folkskola i hufvudstaden föranstaltat en barnkonsert, hvaraf inkomsten skulle tillfalla fattiga barn i Småland. Programmet upptog sång och deklamation; allt utfördes af folkskolans barn, af hvilka en liten åttaåring sjön solo, och åhörarne bestodo till stor del af barn. Inträdesbiljetten kostade 25 öre, och är behållningen blifvit omkring 50 rdr. — Välgörenhet. För de nödlidande i Småland ha riksdagsmännen trån de tre smålandska länen inom Andra kammaren sammanskjutit :t belopp af 240 rdr. . — En ovanlig festlighet. Utanför Danriks tull, omkring kyrkan, ligger en liten kolor: en undangömd dal mellan berg och sjö. Det är Danviks hospital — en anstalt för sjukliga, orkesösa, lama, halta, lytta och halfblinda. Under den örra kamrerarens tid styrdes kolonien despotiskt. Nu är en ny styresman kommen och systemet mera lemokratiskt; hjonen behandlas som folk. Det illåtes dem till och med att inom inrättningen beeda sig oskyldiga nöjen. I Söndags t. ex. anordade en bland underhållstagarne der en soirte lansante, och inbjöd dertill hela societeten. Vår fanan t sämre —