ver dragen: Skogsmarken är icke heller uta skrynklor, men man älskar den ändock, när de är klädd i Midsommarens leende skrud. Serve ringen var af det enklaste slag, men smakade än dock sogel. — Det enda man kan anmärka mo soiren är att den var för mycket exklusiv: inge fick deltaga deri som ej hörde till inrättningen Jag tror att sjelfva hofvet skulle icke ha fått till träde till denna societet. D. N.) — Vintermärkvärdigheter. I Dagen: Nyheter läses: Man skrifver till oss frår Stockholms län (Rotebro och Ed) under d 3 Febr. följande intressanta meddelande: Den milda väderlek, i förening med regn, son varit rådande de sednaste dagarne, har gjort at marken nu blifvit alldeles befriad från den smul: snö som funnits, och landsbygden visar sig all icke vinterlik. Det ymniga regnet under Månda gen har utdragit kälen ur jorden till 2 tums djup Till och med isarne på kärr och pölar hafva på sipa ställen måst gifva med sig, och skogsbäckar na sorla friskt. I går, då solen på förmiddager visade sitt fagra anlete, erhöll naturen en fullkom ligt vårlik prägel, och det torde väl icke finna: många, hvilka upplefvat en sådan 2 Februari son enna. Såsoen bevis på denna vinters egendomlighet torde följande förtjena att bemärkas. I mitt grannskap finnes en stor myrstack, hans läge är särdeles soligt och som i följd deraf sedan gammalt varit känd såsom varande den första, på hvilken man sett dessa idoghetens förebilder bebåda vårens ankomst. Under det vackra solskenet i går ermiddag. kunde jag icke afhålla mig ifrån att besöka den kära myrstacken, och se: tusendetals af de små flitiga kräken voro framkomna, för att värma sig i solbaddet. I fjol antecknade jag samma företeelse den 27 Februari, hvilket då var det tidigaste som man kände; men detta öfverträffas dock i år med 31 vecka. De gamla i orten säga sig icke kunna pårninna sig något dylikt. Hvad månde det då hafva att betyda? På någon vår lärer man väl ännu icke kunna hoppas, icke heller vore deraf några fördelar att förvänta. Emeltid är vintern högst märklig, och de gamla spå: att 7; endera hatva att förvänta ett utomordentJigt godt år, eller också blir det uslare än de föregående. Något medelmåttigt, mena de, står icke att förmoda efter en så ovanlig vinter, föregången af en lika ovanlig sommar. Vare härmed huru som helst, men något sällsamt försiggår i naturen, och medan vi vänta på dettas utveckling och spådomens fullbordan, så låt oss hoppas det bästa. Som bihang till ofvanstående vår nyhet om myrorna må tilläggas: att vid och i trakten af Eds kyrka, 2!; mil norr om Stockholm, hafva asp och vide stora blomknoppar utvecklade; aspens till och med så utbildade, att de hänga som blommor på dristarna. Sh