dal (sederm rdr spe UTRIKES, i FRANKRIKE. I Den deklaration, som stormakterna antagit på konferensen i Paris, och som genom grefve Walcwski blifvit förelagd den grekiska regeringen till underskrift, lyder — enligt ett meddelande från London till -Indep. Belge — ordagrannt sålunda: ,De makter, som undertecknat traktaten i Paris af år 1956, och som med rätta äro bekymrade öfver de faror, som kunna uppstå genom afbrytandet utaf den diplomatiska förbindelsen mellan Grekland och Turkiet, hafva förenat sig i ändamål att om möjligt utjemna den mellan dessa tvenne stater uppkomna striden, samt a? detta skäl bemyndigat sina representanter vid H. M:t franske kejsarens hof att konstituera sig som konferens. kfter omsorgsfull pröfning af de aktstycken, som blifvit vexlade meilan Grekland och Turkiet, ha de fullmäktige blifvit eniga om att uttala sitt beklagande öfver, att Grekland, gitvande efter för sin patriotiska ifvers öfverdrifter, gifvit den osmaniska regeringen anledning till de besvär, som äro framställda i det ultimatum, hvilket under den 11 I December 1866 blef tillsändt h. m. konung Georgs utrikesminister. I det vi anse oss öfvertygade om, att kabinettet i Athen icke skall missförstå de tankar, som detta framkallar hos Greklands trenne skyddsmakter, likasom hos de andra makter, hvilka undertecknat 1556 års traktat, förklarar konferensen, det den helleniska regeringen är förpligtad att i sitt förhållande till Turkiet iakttaga de reglor, som äro bindande för alla regeringar, samt att tillfredsställa den höga Porten icke blott med afseende på de af densamma framställda reklamationerna angående den förflutna tiden, utan äfven att lemna säkerhet för framtiden. Grekland ifrån att gyn ritorium bi anfall n rustas lLevär — under as Stilermal med kronprinsen Gusta; Gustaf III) utgjorde 100, 000 åledes för framtiden afhälla sig la: 1. att det på dess tergs band i afsigt att rikta 2. att det i dess hamnar uti atsigt att understödja — något upp. sultanens stater. Portens fordringar i afseende på ka fastlandet utvandrande kandihem, tager konferensen det rekiska kabinettets förklaringar till efterrattelse och förblir öfvertygad om, att detta kabinett, så mycket det i dess makt står, skall facilitera de kandiotiska familjers afr om önska återvända till sina hem. IIvad de privata förluster angår, som osmaniska undersåter lidit, bestrider den helleniska i va den ersättning. kan hafva rätt, och Turkiet å si att sådane saker må få af se der ka sk re, att de icke sig på någon undersökning af de uppgifna fakta, utan tro. att kabinettet i Athen icke a någon laglig n jemna gång. en hyser intet en — gentemot ig, för att få rättviif if vel om, att hellenigering et enstämmiga utket af de fallmäktiges å angående de dem zda frågorna — skall skynda sig att rätta indlingssätt efter de grundsatser, om hvilka amt att de i Portens ultimatum uttaen derigenom omsider skola blifva tillfyllestgjorda. Denna förklaring, skall ofört 3. kabinettets i Athen kunskap, och fullmäktige hysa den öfvertygelsen, att den höga Porten skall afstå från de åtgärder, som förutsagts skola blifva soljden utaf atbrottet i den diplomatiska förbindelsen, i fall helleniska regeringen i ett meddelande till konferensen biträder de af densamma framställda åsigterna. I det fullmäktige nu appellera till de känslor af fred och försonlighet, hvaraf de af dem representerade regeringarne äro genomträngda, uttala de den förhoppningen, att de tvenne regeringarne icke skola dröja att återupprätta den diplomatiska förbindelsen för att sålunda i sina undersåters gemma intresse utiemna hvarje spår af den et, som föranledt konferensens sammanträdande. Man har i arkiverna anträffat en skrifvelse från Napoleon I, genom hvilken åt hvarje utaf hertigens af Enghien domare en gratifikation blifvit beviljad till ett belopp af 30,000 francs. Namnen på dessa domare äro visserligen på ett fiffigt sätt bortblandade med andra, som man af andra orsaker lemnat gratisikationer; men hutvudafsigten är så lätt att förstå, att marskalk Vaillant, hvilken man förevisade förenämnde skrifvelse, genast förbjöd dess offentliggörande, ,ty — så uttryckte han sig — det handlar här om blodspenningar. SPANIEN. För icke längesedan meddelade vi en kort notis om, att den första protestantiska gudstjensten var hållen i Madrid, och i går, att en sådan gudstjenst der för andra gången varit hållen, och nu under ett sädant tillopp, att icke på långt när alla åhörarne fingo rum. Måhända är den verkan af sednaste spanska revolutionen, som funnit sitt uttryck i anordnandet at protestantisk gudstjenst uti detta förut så bigotta land, en af de allramärkligaste företeelserna dervid, ty detta vittnar om, att en omkastning håller på att försiggå med ett folk af ötver 16 millioner innevånare, hvilket synes båda godt för framtiden och för den utveckling, som inträdt efter bourbonernas fördrifvande. Det är ju endast 14 år sedan Spaniens lagstiftande församling, ja, t. o. m. dess mest frisinnade män, trodde sig hafva gjort mycket, då man tillät folket att , tänka annorlunda, än den enda saliggörande kyrkan lärde. Och sedan den tiden har man sett spanska protestanter dömas till galcrerna och benådas till landsförvisning, för det de spridt bibeln bland lekmän. Nu deremot är trosfrihet proklamerad som grundsats; nu är förbudet från år 1492 mot judars vistelse i landet återtaget, hvilket bringat regeringen tacksamhet från de i England och Holland boende portugisiska — till en del egentligen spanska — judarne; och nu i en protestantisk tidning upprättad i Madrid. Genom de skottska och engelska bibelsällskapen säljas och utdelas gratis en mängd biblar och religiösa småskrifter, allt för befrämjande af protestantismens sak. Om protestantismen nu skall vinna något fotfäste i Spanien, så som den ju hade i reformationens dagar, intilldess den blef qväfd af jesuiterna och inqvisiticnen, eller om det skall gå här likasom i Frankrike, der protestantismen endast hyllas af en liten hop — knappast !;,:del — af hela fulket, och huruvida affallet från kaolicismen skall utvecklas till fritänkeri, detta skall nog framtiden utvisa och derom kan man ännu icke yttra någon åsigt. Deremot torde man redan nu med temlig 4 0 Mm mo DN fö nr — — ————— 5— — — — — 2— äkerhet kunna påstå, att de förluster kaa