Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1869, sida 2

sett subjekt, men hans namn? bara visste det. — Har väl en gås oplockad med honom? — Hm, just inte det — men — i alla fall — kanske om — — hör på, vill ni följa med till Fliesow, herr skogvaktare? frågade krögaren plötsligt, ty hans äkta hälfts öfver den misslyckade histhandeln upprörda skepnad hade plötsligt framstått för hans fantasi; — kom med; en god säng och en ännu bättre qvällsvard med litet vått stå till ert kommando. — Ni saknar väl ett par fimmelstänger, som drängen kunde hemta, medan herr skogvaktaren smörjer kråset? frågade Herzbusch godmodigt skämtande, ty han kände bönderna lika så bra som sina jagtredskap. — På min ära och reputatschon, bedyrade krögaren allvarligt, men utan att känna sig sårad af hänsyftningen, — dylika knep ha aldrig fallit mig in. — Nå, nå, farsgubbe, men jag föredrar att stanna i skogen i natt. Här är stigen, god natt med er allesammans, och du, vän Deus, tala inte om det nya stånd vi påträffat; någon kunde förekomma oss. Tag bössan med dig hem och släpp ut hunden. Deus gaf det begärda löftet; man skakade ännu en gång händer, hvarefter krözaren, skolmästaren och smeden togo afl ill höger mot Fliesow, dit byfogden hade sått före dem, medan Herzbusch vandrade . ut motsatt håll tvärs öfver fälten. Ja, om jag