Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1869, sida 3

n-demiens sessionssal, och icke det ringaste os ku o-de förnimmas. — IIäraf är fullständigt ådagalac 1. satt torf kan ersätta ved i den enskilda hushå ningen, och att de olägenheter, som man ans å a bruket af torf i eldstäder i boningsrur yl. ewåsst uppkomma af det felaktiga sätt, hvarl ga seldninger verkställes. ar Om än, säswo beklagligen förhållandet är i al Ismänhet. det lätt tillgängliga brännmaterialet to a-sicke anlitas, under det ved och stenkol anskafts er till allt mera stegrade pris, så framgick likväl il-hr Falkmans anivrande ot torfanvändningen til svinner sig allt större uppmärksamhet af en mäng ig sintelligenta personer. — Sålunda har ledamoten 3 första kammaren hr v. Storckenfelt i en reda 1856 utgifven skrift meddelat, att han under me än 10 år begagnat endast torf till eldning i 1 boningsrum, brygghus, bagarstuga och smedja, p.hvilken ständigt smides, och hade hr S. derme id funnit sig särdeles belåten. Samma erfarenhe 1.hade flera aktade män i Wermland gjort, hvilk tt begagnat till och med rödtorf af mindre god be a skafsfenhet. (I sammanhang härmed erinrade tal dl derom, att i åtskilliga trakter, fler nu torkad bo Å skapsspillning, tång och halm användes till bränn material, ratas rödiorfven. som likvisst åstadkom o mer vida starkare värme.) Vidare begagnas skärn tramp-eller kranmalen torf, allt efter omständig -heterna och torfämnets beskaffenhet vid Guld smedshytte silfververk till malmens smältning, til I Svartsmide vid Vedevåg, till manufaktursmide vit esRockhammar, för jerntillverkning vid Rådanefors t Gryt, Hammarby, Finnåker, Laxå, Garphyttan Svartå, Svanå, Kolswa m. sl. bruk. Under som -I maren 1863 upptogs vid Boo egendom, (tillh -frih. Hugo Hamilton, som har synnerligt stora för tjenster om torfberedningen inom vårt land) med r torssstickningsmaskiner 2.200.000 stycken torf -hvarje stycke 1 fot i längd och 5—6 tum i fy a kant, med hvilken torf flamugnarne eldades och -stål kunde brännas. Torfven torkas äfven medelst den från härdarne bortgående värmen, och anses ) I der torfvens värmekraft förhålla sig till träkolens som 3 till 4. Likaledes framhöll tal. de på 1 I jernkontorets föranstaltande vid Munkfors anställl la da försök med brukspatron Lundins uppfinning att använda torf såsom bränsle i gasvällugnar, och hvilka försök, refererade i jernkontorets annaler i för 1868, utfallit särdeles tillfredsställande. . Att god och billig lysgas kan beredas af to:f, sär otvifvelaktigt. Sålunda är det kändt att 1.000 skubiktot lysgas kosta i Riedingers gasfabrik i Kempten netto 31,4 och i Paris 37,8 Men obemärkt bör ej lemnas, att flera svårigheter ännu möta vid lysgasberedningen af torf, ock att stor tillgång på kalk fordras för gasens rening. Slutligen fästade hr F. uppmärksamheten på den stora besparing, som skulle uppstå, om torf blir använd till brännmaterial vid de svenska jernvägarne. Att torf för berörda ändamål kan användas är konstateradt i Baiern, der jernvägslokomotiverna redan i 20 år eldats med torf. Naturligtvis mötte stora svårigheter i början, icke minst från lokomotivförarnes och eldarnes okunnighet och fördomar. Men torfanvändningen uppmnntrades genom premier, och nu skulle de ogerna återgå till stenkolseldningen. Samma svårigheter skulle tilläfventyrs äfven möta här, men kunde möjligen på samma sätt som i Baiern öfvervinnas. Sedan vid härrarande statsbanor användes stenkol i stället för kokes hafva s. k..kol-olje-premier, som utbetalas till lokomotivförare och eldare, betydligt stigit; 16,000 rdr utbetaltes för 1565, 10,100 rdr för 1866 och nära 50,000 rdr för år 1867. Då nu kostnaden för brännmaterialet vid statsbanorna för 1866 uppgick till 332 1,500 rdr och för 1867 till 405,500 rdr, så inses lätteligen af huru stor fördel det vore om stenkolen kunde utbytas mot torfbränsle. Förbises får dock ej att ett sådant arrangement är förenadt med åtskilliga svårigheter; den största torde vara brännmaterialets avskaffande och upplagring på stationerna. Nödigt blesve att afsluta kontrakter med en mängd leverantörer, hvilket icke erfordras då stenkol begagnas, och vidare måste stora magasiner uppföras, enär torfven fordrar ett högst betydligt större utrymme än stenkolen ) I Irland ha redan i många år ångbåtar drifvits med torfbränsle och försök dermed ha gjorts och med god framgång äfven i Norge. — Slutligen omnämnde hr Falkman, att vid den nordligast belägna jernvägen i verlden, nemligen Trondhjem — Slkörenbanan, som anlagts för stadens räkning, begagnas torfbränsle till tullkomlig belåtenhet. Med anledning af hr Falkmans föredrag, som endast i korthet här kunnat återgifvas, lemnade prof. Erdmann flera icke mindre värderika upplysningar. Vid undersökningarne för det geologiska karteverket, som är prof. Erdmann anförtrodt, egnas naturligtvis äfven en omsorgsfull uppmärksam het åt den förekommande brämtorfmarken. — Antalet af Geologiska kartblad, som hittills blifvit afslutade, utgör 43 stycken, hvaraf 30 äro try och utgifna. Dessa 43 kartblad innefatta, efter a lrag för större sjöar och vatten, vid pass 207 qv.mil. Medelst uträkning på dessa 43 kartblad, har let visat sig, att arealen af alla inom nyssnämnda 207 av-mil befintliga mossar, innehållande både k. mosstorf (oförraultnad tort) och s. k. torfdy er bränntors, uppgår till 553,117 tunnland — 24 qv.-mil och vidare att arealen af den del deraf, som innehåller blott torsdy eller bränntorf, uppgår ill 439,189 tunnland io qv-mil. Af dessa uppsitter framgår, att inom hvarje hittills geologiskt indersökt sfradraimil af vårt ands yta förekomner pr medium ungefär 2,115 tunnland brännorfmark. Antager man nu att medelmäktigheten ttgör 6 fot, hvilket sannolikt gerna kunde ökas ned ett par fot, så förefinnes inom hvarje qv.-mil n tillgång af 711,645,000 kubikfot rå bränntorf. ter afdrag af 75 procent för intorkning och afall af denna qvantitet återstå 177,912,000 k.-fot ufltorkad bränntorf. och denna dvantitet åter varar i brännvärde mot 3,914,064 famnar to uved. Antages nu vidare att en famn — ndast är värd 3 rdr (att detta värde ä lågt inses itt. om i betraktande tages att de hittills geolokt kartlagda trakterna äro belägna inom melsta Sverge), så uppkommer för den inom hvarje ittills undersökt qv.-mil af vårt lands yta befintga tillgång på lufttorr bränntorf( 2,000 kuiktot) ett kapitalvärde at 11,742. 192 rdr; och för ila de hittills geologiskt kartlagda 207 qv.-mi kulle således bränntorfmarkens ur ppgå till den ofantliga summan af Ir. Vi tillägga för egen del att då f Ä ikedom på Pränntorfmark uppdagats — och dessa 07 qv.-mil utgöra blott en del at Sverge — så är llgången på bränamateriel för t sekler fullt etryggad. Vore det nu tillika möjligt, att kunna stadkomma en väl ordnad skogshushållning — Dsolut nödvändig om icke äfven klimatet lI ämras skulle derigenom att det nästan verallt till iga innnaterialet torf anlitades stället för ved, pitalet återigen ökas och årarnexporten sramdeles kunna utan skogssköing stiga. Utan tvifvel är det allmänt bekant att tillgånn på bränntorsmark är ganska stor; men Juru or den är, huru beskaffall den är och huru den om vårt land är fördelad hade icke blifvit kändt n ej de geologiska undersökningarne företagits, etta jätteverk, lika utmärkt om det batraktas ur 1 E