Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1869, sida 3

ls-intresserika upplysningar rörande de svei fa-ska torfmossarnes stora betydenhet i ek m-nomiskt afseende och förekomst; och skol om svi nu för dessa föredrag redogöra: jtHr Falkman erinrade derom, att den stora ro le, som bränntorfven utan tvifvel kommer att intar i vår ekonomi, lättast fattas, om man betrakt: it, stenkolsförbrukningen. År 1826 utgjorde stenkol tt förbrukningen endast 208,000 kubiksot; 40 år sedn: ka re, eller 1866, har införseln stigit till 17 million en kubikfot, hvilka kostade landet omkring fem mi lioner rdr. n På detta brännmaterial beror nu en betydlet i del af vår industri; men detta beroende är i hö ljgrad betänkligt, enär kolinförseln kan hindras följd af krig, och sådana omständigheter kunn inträffa, då kolutförseln blir förbjuden. Det är äl pen bekant, att geologerna till undersökning upp tagit frågan huru länge koltillgången i Englan VI kan räcka med hänsyn till den fortgående kon ch sumtionen. Man har då kommit till den åsigt, at stenkolslagren i England om 200 år skola var n I förbrukade. Åtskilliga geologer hafva till och me beräknat att kollagren vida förr äro konsumera de; men i alla fall är det obestridligt, att i sam b. ma mån stenkolsbrytningen går på djupet, dest sshogre blir brytningsoch uppfordringskostnade: el och den gifna följden deraf måste blifva en suc ÅCessiv prisstegring å kolen. Ä Emellertid är det ett faktum, att huru stor sten kolstillförseln än är, förslår den icke till fyllande tt af vårt bränslebehof, och egentligen för fyllande af detta är det som vi måste skölla våra skogar. fl Redan Israel af Ström, som så varmt ingtresseTj rade sig för vår skogshushållnins, anställde nog5 granna beräkningar öfver den årliga skogsåtgånafgen, de ha sedan ofta förnyats, och sednast at bi n Thelaus i hans 1865 utgifna arbete ,,Om skogarne och skogsväsendet. Han beräknar den årliga Å ätgangen allenast af vedbränsle till S,S18,000 fam6nar, byggnadsvirke till 1,100,000 dito och träraI ruexporten till 600,000 dito, summa 10,515,000 famnar. Deremot beräknar han den årliga naturliga Skogsafkastningen till 5,720,000 famnar, och Hljakuigen skulle den årliga minskningen i skogsI kapitalet uppgå till 4,795.000 famnar. Men redan Iträraruexporten är vida större än Thelaus har be-Iräknat. Under åren 1865, 66 och 67 utfördes i II medeltal endast af bjelkar, sparrar, bräder och il plankor öfver 71 millioner kubikfot, eller öfver 710,900 famnar). Dertill kommer att han icke tagit med i räkningen följderna af svedjande, af skogseldar och den fördersliga pitproppshuggningen, genom hvilken 1864—67 afverkades 15 millioner unga träd, och inom Jönköpings län har man redan äfven börjat fälla unga björkar till pitpropps. Talaren ansåg, på grund af hvad nu antörts, att en vida större årlig minskning af skogskapitalet eger rum än som af hr Thelaus beräknats. Obestridligt är, att om icke denna minskning af skogen hejdas, så skall icke blott klimatet försämras, utan äfven å ena sidan stenkolsinförseln ökas och å den andra trävaruexporten aftaga. Den sednare beräknas för år 1866 hafva inbringat 41,907,000 rdr, då exporten af spanmål, jern och stål inbringade 41,239,009 rdr. Emellertid kan skogskapitalets minskning förekommas och stenkolsinförseln till en ganska betydlig del göras öfverflödig genom en allmännare utbredd och systematisk bearbetning af våra torfmossar för bränsle. Denna åsigt är ingalunda ny. Den bekante, med fullt berättigande s. k. riksekonomen Fischerström yttrade redan i sina år 1781 författade och i vetenskapsakademiens handlingar införda ,,Anmärkningar om bränntorf följande: .Bergverk, fabriker, verkstäder och hushåll kunna betjena sig af torf. Den kan blifva ett näringsmedel för många menniskor; många riktande handteringar torde kunna vågas, som för vedbrist icke kunnat påtänkas, eller, om de blifvit påtänkta, icke kunnat företagas. Men anmärkningsvärdt är, i denna fråga hade han den store Linnå till motståndare. Men samma åsigt, som Fischerström uttalade för mer än 80 år! sedan, hyses nu af den utmärkte bruksegaren Gustaf Ek-I man, hvilken, såsom allmänt kändt är, icke blott har så stora förtjenster af vår bergshandtering, utan äfven specielt om bränntorfsberedningen, hvilken han i åratal noga och praktiskt studerat, och till hr Falkman hade han skriftligen meddelat sig vara , fullt öfvertygad om att torfbränsle kan göras tjenligt både för den husliga ekonomien och för industriella behof, d. v. s. att det passar så väl för eldstäderna i våra boningsrum, som ock för ugnar, der mer eller mindre hög temperatur erfordrasSådana torfmossar, som innehålla bränntorf, finnas nästan öfverallt i vårt land, och sammanräknade af sådan vidd och mäktignet, att de i slera århundraden skola lemna allt det bränsle som erfordras. Om den frågan göres: af hurudan beskaflenhet är den svenska bränntorfvense så visar sig, enligt talrika prof från Skåne ända upp till Lappland, att den i allmänhet är, om icke bättre, så åtminstone lika god som i utlandet. Bränntorfvens värde beror till en del af dess askhalt; 10 4, aska anses vara mycket, och detta tal har icke öfverstigits uti 108 af 177 analyser, som anställts å torf, hemtad från olika trakter af riket. I 65 torfprof har askhalten icke öfverstigit 5 2, och i 45 prof icke 3 74. N Att befintliga torfmossars bearbetnina hittills underlåtits och att torfmossar anaes värdel. Sa, föranledes af flera omständigheter, först och främst vf okunnighet hos jordegarne sjelfva, äfvensom nos landunätarne. Exempelvis anförde hr Falknan, huruledes vid laga skiften ofta goda torfnossar at ända till 100 tunnlands areal upptagits om impedimenter. Fördomen spelade ock en stor oll: äfven i skogfattiga trakter hade torfberediagen ansetts som omöjlig, och obehöflig der sltosar nu finnas. Torfberedningen till afsalu försvä-S as ock genom det höga trakipriset på jernvägarne. sistnämnda afseende anförde hr Falkman, att medan steskolen stå höst i pris i Kristianstad de måste remligen föras uit från Åhus), så hade . olagetl, som eger Kristian. tad -Hess!eholms-jer danan på försök till lokomotivens e dning an :ränntorf, t: verkad vid en i nörheten af Höörs tation af en dansk anlagd torffabrik. Men fraktostnaden på statens jernväg hade befunnits alltör dryg, och fraktnedsättning hade ej erhållits ). Hr Falkman redorjorde vidare för de förbättade metoder för bränutorfberedning. som använas. Den så kallade Hannoveranska — rättare 2 folländska — metoden infördes 1843 af kammarerren von Bälow på Bjersjö ladugård och begagas på flera ställen i Skåne; kranmalningsmetoås en, använd sedan 1845 af hr Hesselgren, som erå uttagit patent 1554, hvilket sedermera af ernkontoret blifvit inköp Legge dessa metoder stadkomma ett godt brännmatorial, hvilket dock unde vara bättre, om dess form ej vore lik murglets; förhållandet är nemligen, att då torfven rhåller tegelformen, lufttorkas den ej snart och il, och förbränner icke heller med önskvärd lättge et. Deremot ansåg hr Falkman den af bruksstå rvaltaren Samuelsson på Föskefors i Vermland int ppfunna torfberedningsmetoden vara utmärkt god. on led den af hr Samuelsson uppfunna torfpressen, de m drifves med hästkraft (patenterad år 1861), vå hålla torfstyckena cylindrisk form och göras ihåga längsigenom, liknende större tegelrör. De dunda beredda torfrören torka i luften vida haigare, emedan de kunna uppträdas på störar, m ställas bredvid hvarandra under tak. Ifråga—— — —