Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1869, sida 1

OTILCLCTLILXTL ÖoIILIMGAIIUC 4IIDUI) NIIII1S7 Dk så dessas egen anmodan samladt storaradt kyrkomöte skulle gifva desamma. köljaktligen föllo alla både hufvudoch måringsförslag igenom med stor pluraliet. Sakens utgång har helt säkert väckt nycket missnöje hos det talrika parti här landet, som, utan att höra till presterskapet, likväl sysselsätter sig mycket med. saker, som egentligen höra under dettas lomvärjo, t. ex. den inre missionen, offentig bibelläsning, Lutherstistelsen m. m., wartill många högre embetsmän här i staden höra. Detta parti hotar nu med, itt följden af det vägrade kyrkomötet skall bli en mängd utträden ur statskyrkan. Men den stora allmänheten är obetingadt nöjd med storthingets beslut i frågan. Den nästa stora sak, som föll igenom lagthinget, men som åter är 1 stånd att resa sig i det samlade storthinget, var fråsan om utvidgning af den kommunala rösträtten till enhvar, som på landet betalar skatt efter en årlig inkomst af 150 specier och i städerna efter 200 specier. Såsom förut meddelats, bragte bondepartiet denna sak å bane i odelsthinget, för att derignom bana väg för en utvidgning af den konstitutionella rösträtten och på dethela taget åstadkomma en tillökning i demokratiens makt. Sakens afgörande i lagthinget hängde bokstafligen på ett hår, då 14 röster stodo emot 14, så att ordförandens, stiftsamtmand Vogts, röst gjorde utslaget; hade den andre ordföranden, borgmästaren Christensen, denna dag tjenstgjort, så hade saken vunnit pluralitet. Lagkhingets beslut har följande lydelse: ,Odelstningets beslut bifalles ej. Åt odelsthinget hemställes att öfversända saken till regeringen med anmodan om att förbereda ett samtidigt omordnande af den kommunala och den statsborgerliga rösträtten. Detta beslut väckte ett ofantligt uppseende, då hela landets press — undantagandes ,, Morgenbladet — uttalat sig för denna sak, som skulle bli en stor seger för demokratien. Denna ger saken ännu ej förlorad, utan hoppas, att densamma i det samlade storthinget skall vinna den pluralitet af två tredjedelar utaf antalet röster, som ännu kan göra den till lag, såframt konungen efteråt icke vägrar sin sanktion. Den tredje stora sak, som led nederlag, var förslaget om upphäsvande af den bestämmelse i grundlagen, att alla statens embetsmän skola bekänna sig till den evangelisk-lutherska läran. Denna sak har oftare varit ventilerad i thinget; men oaktadt den harmonierar med fordringarna på frihet i politiskt afseende, som temligen hastigt vunnit insteg i vår unga stat, hade den likväl flera motståndare nu än de förra gångerna, i det den föll med betydlig plualitet. På det hela taget visar storthinget sig konservativt på det religiösa området: skalden Henrik Wergelands monument på hufvudstadens största kyrkogård visar för verlden den odiösa inskriptionen: ,Tacksamma judar utom Norges gränser reste åt skalden denna minnesvärd. Henrik Wergelands förslag om upphäfvande af bestämmelsen i grundlagen: ,,Judar äro för framtiden uteslutna från riket gick nemligen icke igenom förrän många år efter hans död ör 1844, och på flera storthing kämpades härdt för att få till stånd en dissenterlag, som tillerkände och medgaf dissenters billiga rättigheter. Hvad som talar mycket för att afskassa grundlagsbestämmelten om embetsmäns tvungna tro är, törutom alla andra skäl, att bl. a. här i staden finnes en temligen talrik katolsk törsamling, som i nära 20 lår haft sin egen kyrka. Denna församling består ursprungligen af invandrade personer, som drifva handel och näringar, betala sina skatter samt deltaga i kommunens onera och styrelse och på det hela taget visa sig som goda norska medborgare. Många af dessa ha söner, som studera vid universitetet, men med den sorgliga utsigten att, enligt grundlagen, aldrig I kunna bli embetsmän. Detta är alltför -lilliberalt; men å andra sidan måste jag, efter att i Italien några år ha sett det katolska väsendet, säga, att det ej skulle vara önskvärdt att få alltför många katolska embetsmän i landet. Ett förslag af sockenpresten Houge, hvilket föll med de öfriga förslagen, var måhända det förståndigaste, utgående nemligen på att, utom prester, endast statsråder, domare, civila ötverhetspersoner och skolmän skulle behöfva bekänna sig till statskyrkan. Det finnes intet förnuftigt skäl till, att en tullbetjent eller en postmästare, en jernvägsa eller telegraftjensteman ej kan vara katolik! — Den vanliga fruktan hos storthingsmaor teten för att röra vid vår heliga grundlag har utan tvifvel för många varit den bestämmande orsaken att votera för den ifrågavarande illiberala bestämmelsens fortfarande bestånd. Slutligen foll ett förslag af Jaabsek ige-Inom, afseende att upptaga röstlistor getlnom namnupprop under voteringen i alla fi saker, hvilket hittills endast brukats i de viytigaste. Detta förslag har något för sig, -då valmännen rundt omkring i bygderna t härigenom skulle få ett ypperligt tillfälle nlatt hålla ögonen på sina utkorade stor-sthingsmäns uppträdande och röstning i e hvarje sak. Sedan förslaget lidit nederlag, -a emellertid många insett nyttan af detnsamma och åstadkommit tillsättandet af (ett par egna män bland snabbskrifvarea cliquen, hvilka uppteckna namnen under 22 3 D 1 —— ve