Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1869, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till H.-T:n.) Christiania, slutet af Januari 1869. Man måste vara ense om, att endast sällan under fordna år storthingets samnanträdande varit emotsedt med större örväntan och dess verksamhet söljd med törre intresse, än händelsen varit med let nu samlade: den starka jäsning bland folket, som gaf sig tillkänna under valen; le många åligganden om ekonomi i statshushållningen, hvilka gåfvos representanterna med på resan till thinget; de månsa opröfvade krafter, till stor del hörande till bondeståndet, hvilka skulle remplacera de åsidosatta arbetsdugliga emhetsmännen, gjorde att en stor del af nationen med en viss ängslighet emotsåg förhandlingarne. Skillingsandan började också göra sig gällande, t. ex. vid bestämmandet af prof. Welhavens pension och i .Hvitahafs-saken; men det reste sig en så kraftig opposition deremot öfver hela landet, att man på det hela taget måste säga, det farhågan för, att detta storthing ej på ett värdigt sätt skulle representera nationen, i allmänhet visat sig obesogadDet låter dock ej förneka sig, att situationen i verkligheten är ej så litet spänd och att detta storthing är det, vid hvilket intressena stå mera stridiga mot hvarandra, än på något thing sedan åren omkring 1850. Här har under de sednaste veckorna varit ett serdeles rörligt offentligt lif, både i anledning af förhandlingar vid storthinget och inom kommunalrepresentationen; men det har varit en nederlagens tid för samtliga de vigtiga förslag, hvilka blifvit behandlade, i det att det ena efter det andra förkastats. Efter nära tre dagars häftiga debatter föll först den förra gången omnämnda propositionen om beviljandet af 8,000 specier till hallande nästa sommar af ett stort kyrkomöte här i staden med valda representanter af ett lika antal prester och lekmän från alla landets stift. Det är naturligtvis ej möjligt att i ett bref lemna ens det kortaste utdrag af dessa långa förhandlingar; jag vill endast nämna såsom hufvudgrunder för propositionens nederlag: dels att opinionen i stort taget var rädd för att röra för mycket vid de saker, som höra under ett kyrkomötes förI handlingar, emedan läseri, grubbleri och böjelse för sekterism äro starkt förherrskande i de festa sjellbygder; dernäst fruktade storthinget att förlora något af sin myndighet, om de förekommande frågorna i kyrkliga angelägenheter för framtiden redan på visst sätt tillsvidare blifvit afgjorda af en så storartad apparat som ett kyrkomöte, till hvars hällande storthinget sjelst lenmat sitt bisall. Vidare sanns vid ett sådant möte intet slags utsigt för, att menigheterna sjelfva genom I detsamma skulle komma till orda, ty olvervigten skulle otvifvelaktigt visa sig vara på presterskapets sida. Inom de flesta I församlingar på landet äro rörelserna i religiös riktning så omogna, men derjemte så fanatiska och envisa, att dylika representanter ej skulle lösa en enda fräga Med mycken styrka framhölls också, att enligt historiens vittnesbörd, sådana kyrkomöten, isynnerhet i Tyskland, endast väckt eplit inom kyrkan och visat sig ofruktbars i sina resultater. Det finnes ej heller nå I got hinder för, att privata synoder kunnö