Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 3

I AVATAR Men för hvar och en, som med deltagande följer de frågor, på hvilkas rätta behandling vår framtid i högre mån beror, är klart, att äfven blifvande nordiska skolmöten icke skola bära synnerligen frörika frukter, om de icke föranleda till mer än till flygtig förnyelse af personlig bekantskap. Det är alldeles gifvet att man, såvida man med dessa möten vill åstadkomma något redbart godt, måste förbereda sig till dem, så att man Yr sjelfva mötena må befinnas i någon mån hafva lärt känna hvarandras skolförhållanden. I annat fall händer, att de tre folkens talare komma att hålla monologer endast för sina landsmän, och att man 1 allmänhet på dessa möten endast föranleder till missförstånd eller också endast till ett inbördes förstånd för ögonblicket, som ej medför några vidare följder. En förberedelse för ett deltagande med vinst i dylika möten förutsätter alltså förberedelse, personlig förberedelse derför å hvarje deltagares sida. Men huru skall en sådan förberedelse ske? — Vi svara: derigenom att de tre folkens skollärare och skolvänner taga kännedom om de öfverläggningar i skolfrågan, som pågå i de tre länderna, och som i dessa folks skoltidningar och skoltidskrifter bringas till allmän kunskap. För detta ändamål taga vi oss här friheten ait yttra några ord om de norska och danska skoltidningar, som för närvarande utgöra verktygen för de olika meningarnes brytningar hos de begge folken. Vi lemna nemligen här åsido våra svenska förhållanden i detta fall, såsom tillräckligt kända. Man behöfver icke gå särdeles djupt hvarken i den danska eller norska folkskolelitteraturen, för att lära inse, hurusom hos de begge folken två olika meningar söka göra sig gällande. Den ena är den, som håller på stats-skolan, stats-kyrkoskolan och söker försvara denna mot de anfall, för hvilka den är utsatt, eller i allmänhet endast söker tillgodogöra densamma de nya erfarenheterna om nya metoder och dylikt. Den andra är den, som hufvudsakligen förer friskolans eller de iders talan, hvilka vilja in i den allmänna folkskolan för att der åstadkomma mera lefvande lif, mera sann folklighet. Här i Sverge ser man nu för närvarande endast den ena, den förstnämnda meningens stridsmän i verksamhet såsom — —5 H — — — a — — MR MI MIL AA — — mm skoltidningsutgifvare. Åtminstone har man singen skoltidning, som drifver opposition mot statskyrkoskolan, hvilken följaktligen, att döma af den speciela skolpressen, skulle kunna sägas herrska enväldigt. Annorlunda förhåller sig i Norge och Danmark. Man finner i hvardera af dessa länder flera skoltidningar, hvilka hvar fför sig hafva sitt mer eller mindre bestämda program. Det skulle nu här föra oss för långt ut på bredden, om vi skulle söka redogöra för alla de särskilda folkskoletidningarne, som för närvarande utgifvas hos de begge slägtfolken. Sjelfva försedda med en statskyrklig skoltidning, torde vi svenskar för söfrigt mindre vara i behof att taga kännedom om de skoltidningar af samma rigtning, som i de andra begge länderna äro sunder utgifning. Så mycket mer måste svvi deremot anse behofvet påkalla uppmärksamhet på den andra meningens, den andra sidans tidningar, och skola derföre shär särskildt något utförligare redogöra för dessa. Norges för den folkliga folkskolan kämpande skoltidning bär titeln: den Norske Folkeskole. Det är en veckotidning, utI kommande i Kristiania med ett ark i qvartformat i veckan. Priset är på svenskt postkontor rmt 4: 50 för helt år, för halft år rmt 2: 29. Den redigeras af folkskolelärare. Högdraget docerande uppsatser törekomma icke. Hvarje nummer andas värma och lif i och för den sak, man vill befrämja, nemligen den norska folkundervisningens utveckling till frihet och folkI lighet; och allt detta både utan gudsnådlighet och bitterhet. Polemiska satser förekomma någon gång, men gälla alltid sak och äro alltid hållna i den rena ton, . som anstår tidskriftens höga uppgift. Att den närvarande andan i Norge är en ny varm ungdoms, det ser man ätven af den Norske i Folkeskole. Midt uppe ibland afhandlingarnes stränga allvar sjunger allt emellanåt skaldestycket, och detta ofta så enskelt och sannt, att det måste tilltala folTIkets barn och sålunda lätt öfvergå till att ; bli folksång. . Att gifva en öfversigt öfver innehållet för öfrigt, skulle här blifva för vidlyftigt, isäfven om vi inskränkte oss till den sista ;jårgången. Vi vilja blott anföra några bland de uppsatsers öfverskrifter, hvilka mest slagit an på oss, såsom: Den KriI steiige Börnelardom (Olaf Röst). Noget om Sangundervisning (S. Knutsen). Om i Seminarierna I. II. III. IV. (C. S.). Vor Folkeeiendommelighed og vort Sprog (0. J. Sörum). Om Kristendomsundervisningen (S. Knutsen). En lerende Folkeoplysning I. II. (Olaf Röst). Lidt fra Danmark (C. S.) Folkehöjskolen—Almueskolen (J. Olafsen) m. fl. — För läraremöten, nya böcker; samt för vigtigare händelser inom folkskoleverlden, såväl inom Norge och de Skandinaviska länderna som hos öfriga folk, redogöres stundom äfven utförligt. Lärorika äro äfven brefven rörande folk— —— — 2 —