Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 2

illfället i en svår klämma och behöfver nera pengar, än du kanske har lust att åna mig på mitt ord. Derför har jag beslutat att låta erbjuda majoren genom kusken, — såsom kommande från en annan person, — några dokumenter angående vära förfäder. Majoren är en narr dylika saker och betalar heldre ett högt pris för de gamla onyttiga luntorna, än han läter dem vara i fremmande händer. — Har du skräpet qvar ännu? Jag trodde att du hade sålt det för längesedan. — Hvem utom majoren skulle ha gifvit mig ens en groschen derför? Äfven nu skulle jag inte afyttra det, om jag inte vore tvungen; ty att Reiber bestjäl mig vid handeln är otvifvelaktigt, oaktadt jag lofvat honom en god dusör. — Dessutom ville du väl få reda på slottsinnevånarnes befinnande och verksamhet? anmärkte Theodor kallt och vände sig bort, för att dölja sitt vaknande misstroende. — Ja, äfven det, svarade Magnus, -— jag följer deruti ditt exempel, ty du skulle svårligen vara så väl underrättad om åtskilligt, ifall Reiber inte fanns. — Men låt oss behålla vårt mål i sigte, — vi måste ovilkorligen ta reda på i hvad förhållande Fortis står till majoren. Men det svär jag nu: Aldrig skall han komma i besittning af godset, äfven om vi alla skulle gå under dervid. De sista orden uttalade Magnus med fast och hotande röst, så att Theodor förskräckt blickade upp och sökte läsa i hans ögon. En minuts tystnad inträdde. — Visa mig dokumenterna, började