Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 2

arlamentet är färdigt med sina arbeten. orde de preussiska deputerade qvarstanna yr att i landtdagen diskutera de angeläenheter, som specielt angå Preussen. I essa ord innehållas de väsendtligaste mover, som ligga till grund för Kardorffs yrslag, och som utan tvifvel skola blifva idlyftigare utvecklade, då frågan kommer nder diskussion i deputeradekammaren. En annan fråga af stor betydelse, som ära sammanhänger med den af det nalonalliberala partiet eftersträfvade parlalentsreformen, är det preussiska herreusets ställning i författningen. Denna nstitution har redan länge varit det libeala partiet en nagel i ögat, och detta på rand af det motstånd, som från detta åll gjordes under författningsstriden åren 862—64. Man torde påminna sig, att tonungen och Bismarck då fortforo att egera utan författningsenlig budget, stödande sig på den paragcaf i grundlagen, om säger, att hvarje lag erfordrar dej ueradekammarens, herrehusets och kronans jfverensstämmelsc. Pluraliteten i herremuset tillbakavisade deputeradekammarens )rotester mot den budgetlösa regerinsen, och kronan utfärdade sina lagar och skötte om statsinkomsterna på eget ansvar. Efter 1866 har herrehuset visserligen förorat en del af sin politiska betydelse, men är dock alltid en institution, som synes vara redo att understödja hvarje reaktionär åtgärd och derföre kan bli ett farligt redskap i regeringens haud. Det ir icke få medlemmar af det liberala partiet, som helst ville hafva herrehuset helt och hållet afskaffadt, men under alla omständigheter hålla på, att en reform af den preussiska författningen måtte omfatta herrehuset lika väl som deputeradekammaren, enär det eljest skulle uppstå ett för friheten vådligt missförhållande mellan de begge kamrarne. Till Kardorffs förslag är derföre äfven inlemnadt ett ändringsförslag at deputeraden Hennig, gående ut på, att regeringen med afseende på de politiska intressena skall söka bringa den preussiska landtdagens (icke blott deputeradekammarens) sammansättning i öfverensstämmelse med det nordtyska parlamentets. ,Ty — anmärker , Nat. 2eit. — om herrchuset skall bibehållas, blir det alldeles omöjligt att tillvägabringa en homogen organisation, enär nordtyska parlamentet lyckligtvis icke känner till något öfverhus. Framstegspartiet har inskränkt sig till att inkomma med ett ändringsförslag (Berger) om, att regeringen skall införa allmänna och direkta val äfven för landtdagen, men vidrör för öfrigt ej frågan om herrehuset. Den förenämnde historikern Treitschke föreslår att låta herrehuset få en ställning, som ungefär motsvarar parlamentets förbundsråd!, således ett slags rådgifvande församling, som del tager i förberedelsen af lagförslagen. On grefve Bismarck och de öfriga minisfrarn tror man, att de icke så lätt skola lemn: sitt bifall till förändringar i herrehusett ställning. IIVad angår sjelfva medlem marne af herrehuset, så är det en afgjorc sak, att både de och det konservativa par tiet i deputeradekammaren, hvilket sist nämnde hatar de liberala institutionern: från år 1866 och de direkta valen, intil det yttersta skola hålla fast vid den n bestående preussiska författningen och mot sätta sig hvarje närmande till eller sam mansmältning med nordtyska parlamentet som i deras ögon endast är till för at tillfredsställa de nordtyska ,allierade samt att i enskilda fall lemna regeringe friare spelrum än hittills. Märkligt no lärer det radikala partiet i deputerade kammaren (yttersta venstern) icke helle vilja veta utaf något närmande till parla mentet, men af helt andra skäl. Dett parti hoppas nemligen på ett tillintetg. srande at både landtdag och parlament ti förmån för ett allmänt tyskt parlamen helst under en republikansk regeringsforn lEtter allt hvad man kan märka, ska I dock antalet af författningsreformens vär ner vara öfvervägande, så att regeringer lagförslag angående vissa förändringar svalkretsarno står i fara att blifva förk: Istadt af deputeradekammaren. Diskussi nen om detta förslag öppnades af Tubeslet som talade mot detsamma. Han förkl: rade det nuvarande tillståndet för prov soriskt, enär tre lagstiftande församling: (deputeradekammaren, herrehuset och pa lamentet) omöjligen i längden kunna bes vid sidan at hvarandra. Herrehuset, so är baseradt på en ensidig representatic saf ståndsintressen, kunde omöjligen finr plats i den nuvarande statsorganisme Det måste derföre anses som en hufvu uppgift: att bortskaffa herrehuset. Inrike ministern Eulenbur9 framhöll, att en fö ändring i valkretsarne vore nödvändig 1 grund af den preussiska statens tillvä