Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 1

— Det skall jag säga dig, kusin, den enkla omständigheten att Fortis gifter sig med Gabriele; mon majoren skulle aldrig ge sitt bifall till denna förbindelse, om han icke hade sina hemliga skäl att önska den. Gabriele blir hans naturlige sons fru, och han lemnar dem hela sin förmögenhet gencm att insätta Gabriele till universalarfvinge och sispisa oss med ett lumpet legat. Men har saken blifvit ordnad så vida, så blir det inte svårt, med hans rikedom och inflytande, att förvandla nerr Fortis Hainfeld till en herr von Hainfeld. Så länge Theodor talade, hade Magous suttit likasom förlamad. Men så snart den förre tystnat, gaf han sina känslor luft genom en gräslig förbannelse. — Är då denna afföda skapad till att korsa våra vägar på alla håll! utropade han i raseri, — men du misstar dig, kusin, det är omöjligt; den stolte adelsmannen kan inte vilja ge en medlem af vår familj till hustru åt en ofrälse, ty annars skulle han förändrat sig mycket på de sista åren. — Du glömmer att denne ofrälse sannolikt är hans son, invände Theodor hänfullt. — Har han kanske sjelf sagt dig det? genmälte Magnus likaså hånfullt. — Visserligen inte med tydliga ord, men den tilltänkta förbindelsen gör det troligare, än om hundra eder hade bekrif. tat det. i -— Hur vet du att denna förbindelse är beslutad? frågade Magnus, alltjemt häftigt upprörd. ler Emedan Gabriele sjelf har Sagt mig