Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1869, sida 1

Riksdagen. Sammantraden d. 30 Jun. Första kammaren. vid remitterandet af de bordlagda motionerna, 13 till antalet, uppstod någon diskussion i anledning af hr Arrhenii motion om skydd för hvitbetssockerfabrikationen. Hr Ch. Dickson kunde nemligen ej till fullo instämma med motionären. Förslaget om 5 års skattefribet vore nemligen ett allt för stort premium för denna näring. Det vore en uppoffring, större än rättvisan det kräfver. Denna tillverkning kunde väl ,ab initio tåla någon om än ringare beskattning. Talaren hemställde derför till bevillningsutskottet att söka något jemka på saken, hvilket han trodde bäst lyckas genom att gå en medelväg mellan nu föreliggande förslag och den af talaren rörande detta ämne framlagda motion. Man kunde ju t. ex. gå till väga så, att en fabrik, som årligen tillverkade 500,000 4. socker, finge tillgodonjuta skattefrihet för det första 100,000-talet. För det derpå följande 100,000-talet kunde någon skatt bestämmas samt sedermera successive ökas. Hr Hasselrot instämde på det lifligaste med motionären. Det åsyftade skyddet vore rent nödvändigt för att fabrikationen skulle kunna komma till stånd och vinna utveckling. Talaren erinrade om att äfven sockerralfinaderierna åtnjutit skydd, hvarför skulle man då tveka att äfven låta sådant komma denna näring till godo; kastade man blicken på förhållandena inom utrikes länder, der fabrikationen nu mera står i flor, framstår klart, att man derstädes ej tvekat att göra de största uppoffringar för att gynna denna tabrikation. Här tycktes det deremot som man ville göra allt för att förqväfva densamma. Sedan hr Nordström äfven förordat motionen, blef densamma hänvisad till bevillningsutskottet. Hr Wallenbergs motion om nytt myntsystem med guld till siandart uppräckte hos hr Nordström åtskilliga betänkligheter, hufvudsakligast hemtade från föreskriften i 72 F N. F., deri det bland annat heter: ,, Riksdagen allena eger rätt att genom banken utgifva sedlar som för mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver inlösas. På samma gång talaren tacksamt erkände motionärens nitfulla bemödande att åstadkomma guldstandart i myntväg, fruktade dock talaren att medverka till ett förslag, hvaraf, om detsamma godkändes, kunde blifva en följd att man finge tvenne hvarandra motsägande stadganden i detta hänseende. Man borde dessutom noga taga sig i akt tör att stifta lagar af lägre valör, som stode i strid med den högsta — grundlagen. Hr Wallenberg kunde, efter sitt sätt att tolka 72 Å, ej finna att i densamma läge något hinder för genomförandet af sitt förslag. Föregående talares anmärkning, som i öfrigt blott berörde en formfråga, vore alltså ej af beskalfenhet att kunna grunda någon tvekan i afseende å förslagets antagande. Motionen blef till bankoutskottet remitterad likasom åtskilliga andra af nämnda motionär framställda förslag om ändringar i bankoreglementet m. m. IIärpå följde den intressanta diskussionen rörande grefve E. Sparres motion om ,,sättet att för framtiden bygga våra jernvägar-, för hvilken debatt Handelstiäningen redan förliden Lördag redogjorde. Slutligen uppstod någon diskussion vid föredragning af grefve Sparres motion om införende af fastighetsböcker. Hr Nordström erinrade, att initiativet i denna fråga redan tagits af regeringen samt vore beroende på vederbörandes hörande; under sådana förhållanden ansåg talaren det olämpligt att representationen för det närvarande toge någon belattning med frågan. Grefve Sparre hade sig ingalunda obekant hvad föregående talare nyss erinrar om; men hade ansett sig i motionsvag böra vidröra frågan, som eljest utan tvifvel allt för länge skulle få vänta på en lycklig lösning. Hr Wallenderg erinrade om denna frågas stora vigt hufrudsakligast med afseende å det önskvärda att få fastighetskrediten på ett ändamålsenligt sätt at gagn